Jag har inte varit särskilt handlingskraftig den sista tiden så 
för den här veckan hade jag bara satt upp ett mål – att orka åka in till Halmstad för blodprovstagningen som ingår i den artrosstudie jag deltar i. Proven ska tas på fastande mage så det gäller att vara på plats tidigt och i 
morse lyckades jag komma upp lite tidigare än vanligt så jag begav mig till Halmstad (skrudad i höstfärger). Själva blodtappningen gick bra men sen uppdagades det att jag fått med mig en felaktig remiss så det blev en massa strul men jag tror att det ordnade sig till slut. På väg hem så fick jag ett konkret bevis för att 
julen närmar sig, i Harplinge skördade de grönkål. Mitt julbord tarvar inte grönkål men för hallänningen i gemen så är nog grönkålen viktig till jul. Strax efter Harplinge så inträffade en lite trist händelse, en mård rusade ut på vägen framför bilen som jag låg bakom. Bilen hann inte väja utan körde över bakdelen på mården som försökt vända i språnget. Det gick väldigt fort men jag hann notera vad som hände och att mården låg och sprattlade på vänster körbana så jag svängde ut och ”klippte” den med både fram- och bakhjulen och sen låg den stilla…. Bilen 
framför mig hade då stannat och var på väg att vända men han fortsatte vidare när jag stannade till och sa att jag kört över och dödat mården. Jag har dräpt mård förut (i fälla) men då var det för att den härjat bland våra höns, det här kändes mer onödigt och otrevligt.
Idag är det 40-års jubileum för en av de viktigaste dagarna i mitt liv. Den 13:e oktober 1981 så 
flyttade pappa och jag till Bagdad, Irak (för två år). Pappa hade fått jobb på Scanias fabrik där och eftersom mina föräldrar var skilda och jag bodde med pappa så följde jag med. På fotot så står pappa och jag uppställda inför avfärden från Arlanda (i våra blå Scania-jackor). Jag minns det bara som början på ett stort äventyr men jag misstänker att pappa var mer nervös än mig. Han skulle flytta till ett främmande land, som dessutom låg i krig med Iran, med en elvaåring. Han kan verkligen inte ha vetat vad han gav sig in på.
Jag tror inte att man kan överskatta betydelsen åren i Irak fick för mig och min personliga utveckling. 
Jag lärde mig engelska ordentligt (engelskspråkig skola), fick leva i en annan kultur, lärde känna människor från en väldig massa länder (varav en fortfarande är en av mina bästa vänner – hon organiserade hustruns och min vigsel i Belgrad 2013) och jag lärde mig reda mig själv och ta ansvar på en massa olika vis, bl.a. att resa på egen hand (flög som 12-åring ensam till Bagdad efter en sommar hemma i Sverige – under den resan så smugglade jag också in dollar i Irak, gömda i kalsongerna…). Visst var det tufft i Irak ibland, särskilt i skolan innan jag fått kläm på engelskan men jag unnar alla barn att bo utomlands på det sättet några år. Det är ett äventyr som får en att växa som människa. Fotot nedan är på min klass som jag började åttan med innan jag flyttade hem igen i oktober 1983. Jag lägger ut bilden bara för att jag tycker att den borde finnas på internet – om nu nån mot förmodan skulle googla ”klass 8F, BIS (Baghdad International School)”.
Fler bilder från Irak finns i ett blogginlägg från 2018. Klicka HÄR.
Igår hade vi riktigt fint höstväder och jag kom äntligen ut och klippte gräset en sista gång för 
säsongen. Jag har velat göra det i ett par veckor nu men vädret och mitt mående har satt käppar i hjulet. I går synkade dock de två.
