Medan jag rökte kvällspipan i fredags så hade jag mobilen i knät och såg en dokumentär om irländska pubar, ”The Irish pub”.
Filmen var inte faktaspäckad och full med detaljer om den irländska pubens historia utan den bestod av 
lågmälda intervjuer med pubägare som drev äldre, traditionsrika, pubar (ibland fungerade pubarna även som lanthandlar och begravningsbyråer). Filmen var en stillsam betraktelse över en irländsk institution och den fick mig att intensivt längta till Irland och dess många pubar.
Den första pub jag besökte på Irland (juni 1988) var Sean O´Casey´s i Dublin och även om jag besökt puben flera gånger kan jag inte kalla den ett stamhak. Det närmaste ett sådant jag har när det gäller 
irländska pubar är Allens i Riverstick (en liten håla utanför Cork). När jag var dräng på en gård i trakten 1993 så brukade jag promenera dit en kväll i veckan och ta en pint eller två. Första gången jag dök upp så tittade ägaren lite nyfiket på mig eftersom jag var ett nytt ansikte på en pub som mest besöktes av folk från trakten. När jag sen klev in där igen den följande veckan så kunde han inte låta bli att undra vem jag var och var jag kom ifrån.
Det fanns en pub till i Riverstick, The Babbling brook och det var tydligen mina värdars förstahandsval när det gällde pub för de tyckte att jag skulle gå dit istället för till Allens. Jag testade The Babbling brook men Allens var trevligare, mer rustik, så oftast gick jag dit.
Löpningen har gått tungt de senaste veckorna, jag har känt mig som en EPA-traktor när jag sprungit – bara två växlar, långsamt och långsammare. Segheten har resulterat i att jag fått kämpa en del med mig själv för att komma iväg på mina rundor. I går var jag till exempel väldigt trött på dan så jag sov en timme efter lunch och när det sen var dags att vakna till och ge mig ut och springa så ville jag inte alls. Jag ställde fram klockan och tänkte sova vidare istället för att springa men träningsdisciplinen tog överhand och jag masade mig upp och kom till slut iväg på en två-milare. Det gick tungt, inte långsammare än det brukar men jag fick kämpa hela vägen.
Jag vet inte riktigt varför det går så tungt att springa just nu men en faktor är säkert att jag är inne i en mental svacka. Jag har det jobbigt med mycket negativa tankar och en känsla av att allt är hopplöst. Jag ska försöka springa på och så får vi se om det vänder, både mentalt och fysiskt.
