Augusti är inte min bästa månad på året, i varje fall inte så här på slutet när det blivit väldigt tydligt att det mörknar tidigare. För mig känns den här tiden lite som den där allra första löpintervallen när jag skulle köra åtta gånger 1000 meter. Den gör ont men jag vet att det kommer bli mycket jobbigare innan det hela är över. September till nyår är de resterande sju intervallerna för mig. Det sagt så njöt jag ändå av gårdagskvällens pipa eftersom det var en riktigt 
fin kväll som höll sig ljus länge, och så hade jag sällskap av Stout som låg i mitt knä.
I förrgår kväll satt jag också ute och rökte med katten i knäet. När sen 12-åringen skulle gå kvällsrundan med Betty så höll han inte på att komma iväg eftersom Betty bara ville fram och nosa på Stout. De fick hälsa på varandra och det gick riktigt bra, så när sonen skulle gå med Betty igår igen tänkte jag att jag skulle ta ett kort med mobilen när våra husdjur nosade på varandra. Då gick det tyvärr inte lika bra eftersom hunden blev lite för ivrig och då tog katten till flykten. Stout sprang dock
inte särskilt långt, bara utom räckhåll och så stannade han och tittade på Betty. När sonen väl lyckades gå vidare på kvällspromenaden så dröjde det inte särskilt länge innan Stout hoppade upp i mitt knä igen.
När jag satt där och klappade på katten och puffade på pipan så tränade jag lite på att blåsa ut rök genom näsan. Jag förknippar egentligen den aktiviteten med de självutnämnda tuffingarna på högstadiet som blåste rök genom näsan när de rökte sina cigaretter och ville verka extra tuffa. Jag har dock noterat 
att många piprökare gör det ibland (de kallar det för ”retrohale”) och hävdar att det gör att de känner smaken på tobaken bättre. När jag provade så märkte jag faktiskt att tobaksröken smakar på ett starkare och tydligare sätt när röken passerar näsan. Där fanns tydliga influenser av knäckebröd, mörk choklad och kola. Jag tror inte att ”retrohale” är nåt som jag kommer att praktisera särskilt frekvent men nån gång per pipstopp kan det vara intressant att testa.
Som jag nämnt var det en fin kväll igår och den hade föregåtts av en fin, om än lite blåsig dag. Jag passade på att klippa gräset när solen och vinden torkat upp gräsmattan. Inför gräsklippningen gick jag och krattade ihop fallfrukten nedanför äppelträden. När jag gjorde det så noterade jag att det satt en massa fjärilar och käkade plommon på vårt enda, och tyvärr döende, plommonträd så jag gick in efter kameran i jakt på sommarens sista fjärilsbilder.
I morse var vår rörmokare äntligen här och tittade på vårt dräneringsprojekt i källaren. Efter de senaste 
dagarnas regn (fick 65 millimeter i tisdags) så är det uppenbart att vi måste få ordning på dräneringen. Jag fick panikångest halvvägs in i diskussionen och var tvungen att gå men hustrun och rörmokaren kom på en relativt smidig och effektiv lösning utan mig. Vi ska nu kontakta entreprenören som fixade vårt nya avlopp och höra om de kan komma och gräva lite dränering utvändigt, dränering som vi sen kopplar den kommande källardräneringen till.
