Jag tror att jag tänker alldeles för mycket för mitt eget bästa. Jag har väldigt lätt att hamna i tankar om det som varit och det som kunde ha varit, även sakerna nuvarande tillstånd snurrar i huvudet på mig. Allt för ofta fokuserar jag då på problem men ibland så lyckas jag faktiskt ägna min tankemöda åt 
det som är bra i livet. När jag gör det så landar jag i att det är de små sakerna i tillvaron som gör mig lyckligast, saker som att ha sällskap av Betty när jag röker pipa på kvällen, köra häst med hustrun eller att se på film med familjen (just nu ser vi ”Good boys”).
Apropå köra häst så tog vi oss under motorvägen med Tora idag. Hon var väldigt på tårna i början av 
rundan men vi gjorde ändå ett försök med E6:an och det gick bra. Vi ska ut med henne imorgon igen och då kanske vi till och med tar oss in på den fina grusvägen som ligger strax bortom motorvägen.
Renoveringen rullar på och nu har fönstren kommit på plats och jag tycker det ser bra ut (om man ser bortom att vi fortfarande är mitt i projektet).
Jag känner dock att renoveringen tagit på mina krafter den här veckan eftersom jag varit mer fysiskt involverad än tidigare. Jag har inte snickrat och så men jag har målat brädor, burit fram grejor och varit iväg och hämtat virke. Det är inga avancerade saker men de har rört till mina rutiner och inskränkt på den tid då jag vilar och tar det lugnt. Jag märker att jag är i stort behov av tid då jag inte gör någonting. Det är inte tid jag lägger på att lata mig, även om det för en utomstående betraktare kanske ser ut så, utan det är återhämtningstid som gör att min inneboende stress och oro minskar. Jag använder hundpromenader, piprökning och löpning till det också men jag behöver även tid då jag bara flyter omkring här hemma. Får jag inte det så rasar mitt mående och svarta tankar kommer som ett brev på posten.
