Vid 8-tiden i morse åkte jag ner till vårdcentralen i Getinge för att ta de blodprov som min läkare på psykiatrin ville att jag skulle ta. Jag anmälde mig i receptionen och fick komma direkt in till sköterskan som skulle ta provet men där blev det problem – det fanns ingen remiss från psykiatrin för nån provtagning! Suck…. 
Jag var beredd att ge upp och gå hem men sköterskan sa att hon skulle ringa psykiatrin och höra om de trots allt hade skickat nån remiss. Jag fick sätta mig i väntrummet en stund men efter bara några minuter fick jag komma in igen och bli stucken. Psykiatrin hade skickat en remiss, digitalt, men av nån anledning hade den inte nått fram till vårdcentralen. Sköterskan hade dock pratat med min läkare och fått muntligt besked om vilka blodprov som skulle tas. Bland de analyser som skulle göras ingick bland annat en koll av halten av testosteron i blodet på mig. Jag har stora förhoppningar om att den halten ska vara för låg eftersom jag förstått att låg testosteronhalt hos män kan leda till att extra mycket fett lagras i buken. Om jag har en låg testosteronkoncentration i blodet så räknar jag kallt med att de ger mig medicin för det och att min kalaskula sen bara ”smälter” bort! 🙂 Ja, riktigt så enkelt kanske det inte är men att drömma kostar ju inget extra.
När jag kom hem från provtagningen så meddelade hustrun att fåren rymt igen! Där kom morgonens andra stora suck! Hon hade lyckats stänga in dem så det var ingen ko på isen men hennes tålamod med fåren har börjat tryta. Mitt med, det känns som att det bara är en massa strul med fåren nu och det kan vi definitivt klara oss utan. Jag kan mycket väl tänka mig att göra vi gör oss av med alla fåren i samband med slakten i höst. Om en granne dessutom ska släppa kvigor hos oss de kommande somrarna så blir ju hagarna betade ändå. Vi får se hur det blir när vi lugnat oss lite.
Istället för att gå min förmiddagspromenad med Betty så tog jag med mig henne och gick ut och kollade staketen, igen. Jag har ju kollat staketen tidigare och lappat de hål jag hittat men de senaste gångerna fåren rymt så har jag ju trott att staketet varit helt. Den här gången bestämde jag mig för att gå längs med precis hela stänget (tidigare har jag bara spanat av vissa delar på håll) och då hittade 
jag faktiskt ett hål jag missat tidigare. Längst ner i hörnet i den hage vi kallar Riddarlyckan så fanns där en öppning – och dessutom en upptrampad stig som ledde genom den.
Jag kunde sedan följa fårspår, i form av bajs, klövavtryck och 
delvis ätna äpplen, hela vägen hem till gårdsplanen där hustrun upptäckte fåren i morse.
Min plan för fåren nu är att laga hålet, hålla de rackarna instängda tills i morgon förmiddag och släppa ut dem för att sedan smyga på dem under morgondagen för att se vad de tar sig för. Tidigare så har de varit snabba att rymma igen när vi släppt ut dem så förhoppningsvis ser jag om de går till det lagade hålet, eller nåt annat hål, för att ta sig ut igen. Killarna har studiedag i morgon så de är hemma och kan promenera med Betty medan jag ägnar mig åt fårspaning.
För att lugna mig lite efter provtagnings- och fårsteressen så tittade jag på den Woody Allen-film jag lånade på bibblan förra vecka, ”Mighty Aphrodite”. I en scen får Woodys karaktär en slips i present, en slips han tycker är väldigt ful. Jag tyckte däremot att den var ganska snygg, jag har faktiskt en nästan likadan. Amerikanska och europeiska slipsar har ju oftast ränderna på olika håll men annars tycker jag att likheten är stor.
I går drog jag nytta av det fina höstvädret och klippte gräset. När jag gjorde det senast, för tio dagar sen, så spekulerade jag i att det kanske var sista gången för säsongen. Det var det ju uppenbarligen inte. Inför skrivandet av det 
här inlägget så roade jag mig därför med att kolla på bloggen vilket är det senaste datumet jag skrivit att jag klippt gräset på. Det visade sig att jag 2015 hade igång gräsklipparen så sent som den 26:e oktober. Med en varm höst kan jag med andra ord behöva klippa ett antal gånger till.
Nåt annat jag gjorde i går var att laga raggmunk till kvällsmat. Jag är ingen stjärna i köket men just raggmunk tycker jag att jag gör ganska bra. 
Undrar ni över tidningspappret på spisen? Det ligger där för att spisen och bänken inte ska bli så kladdiga av stekfett. Eftersom vi har induktionshäll går det bra att ha papper mellan spisen och stekpannan. Himla smidigt!
