Elva år och på väg mot Bagdad

Idag är det på dagen 37 år sen jag flyttade till Bagdad, Irak, detta eftersom pappa fått en tvåårs stationering på Scanias fabrik därnere. Det innebar en stor förändring i mitt liv. Tiden i Irak var kanske inte alltid rolig men den innebar ett äventyr som jag är oerhört tacksam att jag fick uppleva.

Dagens jubileum är ju inte särskilt jämnt men det är ändå speciellt för mig eftersom min äldsta son är lika gammal nu som jag var då. Jag var elva år och tio månader när vi flyttade och sonen är elva år och elva månader nu. Hur vågade pappa ta med mig till Irak, jag var ju bara barnet?! Missförstå mig rätt, jag är jätteglad att han gjorde det men det känns som att min elvaåring inte på långa vägar skulle klara en sån resa. Det skulle han säkert, jag är förmodligen bara mjäkig som förälder. Sonens engelska är t.ex. mycket bättre än min var då så han skulle därför ha det lättare att klara sig på den engelskspråkiga skola jag gick på. Jag var å andra sidan mer van att ta hand om mig själv än vad han är och det hade jag nytta av när jag plötsligt var i en helt främmande miljö.

Jag tänkte fira dagens jubileum med att visa några bilder från Irak. Urvalet är lite begränsat eftersom huvuddelen av fotona därifrån dels är på dia och dels är hos pappa men jag tror ändå ni kan få lite känsla av hur mitt liv i Irak såg ut. Jag har försökt gruppera fotona lite och ge dem lämpliga rubriker.

På Arlanda, innan passkontrollen