En förebild

Igår hade vi min far på besök här, det händer inte så ofta men vi åker och hälsar på honom ännu mer sällan så jag ska inte klaga. Jag hade bett honom ta med lite gamla fotoalbum med bilder som jag ville visa ungarna. Han hade tagit mig på orden och hade med sig tre album och flera buntar med lösa fotografier. Några av de foton som var med i det allra äldsta albumet anknyter till den afrikanska kniv jag bloggade om förra veckan. Bilderna är tagna på M/S Diana som pappa jobbade på under en tur till Niger. De gick långt upp i en flod där och lastade timmer och om jag förstod pappa rätt så var det då han köpte kniven.

Jag tror också att jag hittade fröet till min fascination för piprökning bland fotona. Där fanns ett kort på min barndoms hjälte, Ragnar, som bodde granne med farmor och farfar i Finland. Jag har bloggat om honom tidigare och han var ett riktigt original som kunde berätta historier från sin tid på sjön (bl.a. akterseglad i Montevideo) och från andra världskriget (slogs på lapplandsfronten mot tyskarna efter att ha först ha slagits mot ryssarna). Jag tillbringade mycket tid med honom och fick följa med på jakt- och fisketurer. Han var också den förste som bjöd mig på sprit på riktigt (d.v.s. jag fick ett eget glas) när jag som tolvåring gav honom en flaska Koskenkorva som jag fått pappa att köpa på färjan på väg till Finland. Det var inte gott men jag drack och var mäkta stolt! Ragnar rökte cigaretter, North state, för jämnan men bland pappas bilder så hittade jag ett foto på Ragnar hämtandes vatten med pipan i munnen. Även om jag inte minns honom som piprökare så är jag övertygad om att han påverkat min bild av piprökare och piprökning.

I förmiddags körde vi en ny tur med Pirana, det var nästan bara asfalt men det blev en bra sväng ändå, både mentalt och fysiskt krävande för henne. Vi körde med henne i går också men då blev det de vanliga grusvägarna. Både i går och idag så fladdarde det en väldig massa kålfjärilar i dikesrenarna när vi körde förbi. I går lyckades jag faktiskt ta bilden nedan från vagnen. Jag är riktigt nöjd med den för även om Pirana inte travade när den togs så skumpar det en del i vagnen även i skritt.Till sist ett foto på mig från början av 70-talet. Jag vet inte vad det är för märke på motorcykeln men nånstans i bakhuvudet finns det att pappa körde Triumph. Osvuret är dock bäst.