En jobbig helg

Helgen som gått har varit en riktig pärs! Vi har fått saker gjorda och även fått trevligt besök men jag har också varit riktigt stressad. Det började i lördags med att hustrun och jag åkte iväg och köpte en frys vi hittat på Blocket (till lammköttet). Blocketaffärer är varken min eller hustruns starka sida så den skapade en del stress. Att lasta frysen i och ur hästsläpet var dessutom ett stort projekt i sig eftersom den var tung som ett as, en rejält byggd resturangfrys. Hemkomna från frysfärden så fick vi sen börja förbereda för helgens trevligaste händelse, besök från bekanta som vi ser väldigt sällan. Det var egentligen inte så mycket som skulle ordnas mer än att ställa upp bord och stolar i stallet så att vi kunde fika coronasäkert men jag stressade upp mig nåt enormt inför den stundande visiten. Jag vet inte riktigt varför jag blev så stressad men stressad blev jag. Gästerna kom till slut och det var väldigt kul att se dem och sitta ner och prata över en kopp java och en muffins. Efteråt var jag dock helt slutkörd så jag gick och la mig redan vid 19-tiden och sen sov jag tolv timmar utan att vakna en enda gång.

Efter min tolvtimmarsnatt så vaknade jag och var genast orolig för den transport av lamm och tackor till Öströös slakteri som skulle ske senare under gårdagen. Djuren skulle inte köras förrän på eftermiddagen men det var en del att fixa innan dess både rörande fåren och annat, till exempelt att rengöra och starta den nyinköpta frysen, så både jag och hustrun hade fullt upp.

Eftersom vi slaktar så många djur i år var vi tvungna att köra upp dem i två omgångar, alla fick helt enkelt inte plats i hästtransporten samtidigt. Dubbla körningar innebar mer än dubbel stress eftersom vi bara hade en viss tidslucka när vi kunde leverera lamm och tackor så allt behövde klaffa i samband med transporterna. Jag och tajta tidsplaneringar går inte bra ihop så redan innan vi lastat det första lammet var jag rejält stressad.

Lammen samarbetade inte vid ilastningen som blev lite av en kamp både mentalt och fysiskt men till slut var rätt djur lastade. Resan till Öströö gick bra och likaså urlastningen där (vi skilde på tackor/tacklamm och bagglamm) så vi var ganska snart hemma igen för att lasta på nästa gäng. De var nästan lika besvärliga som det första gänget men till slut gick de på släpet. Avlastningen gick geschwint och det var en lättnad att ha levererat alla djuren i tid. Tyvärr satt lättnaden inte i så länge för under körningen hem så började jag oroa mig för att djuren skulle vara för magra och att våra beställare skulle bli missnöjda med köttet. Jag tror aldrig vi slaktat ett magert lamm och vi brukar få höra att vårt lammkött smakar bra så min oro saknade saklig grund men tyvärr hindrar det inte mig från att jaga upp mig över saker och ting.

När vi kom hem från den andra resan till slakteriet så tittade vi till frysen och märkte då att den inte fungerar, den blir inte kall. FAN!! Vi behöver en frys för att stuva undan köttet när vi får hem det på torsdag. Hustrun kontaktade säljarna och jag gick till grannen för att kolla om vi i värsta fall kunde få låna lite frysutrymme av dem. Det kunde vi. Vad det gäller den trasiga frysen så svarade säljarna att de hade en annan frys som vi kunde få istället, så på onsdag eftermiddag ska vi iväg och hämta ännu en frys. Förhoppningsvis funkar den….

En bra sak hände dock igår, efter fårkörningarna tog jag mig samman och bestämde mig för att hantera stressen jag byggt upp under dagen med en löptur och inte med oxascand och theralen. Det var länge sen jag sprang i mörker men det gick väldigt bra och jag mådde betydligt bättre efter springningen än innan.

Avslutningsvis några dimmiga foton från i lördags.