Nu under sommaren så eldar vi ju inte i vedpannan utan vi värmer vårt varmvatten med el och det innebär att jag inte tillbringar särskilt mycket tid i pannrummet. Enda gången jag är där är när jag hämtar vattendunkarna som jag har för att transportera vatten till fåren med. Dunkarna står precis innanför pannrumsporten så jag behöver knappt gå in för att hämta dem. Trots mina korta besök i pannrummet så har jag noterat att det luktat illa, typ as, där den här veckan. Lukten har inte varit
överväldigande men tillräckligt stark för att få mig att tänka att nåt har dött därinne. I går blev jag tvungen att gå in i pannrummet på riktigt för att hämta en pryl och då höll jag på att kliva på resterna av en mus. Det är förmodligen den som luktat – fascinerande att en sån liten krabat kan lukta så pass mycket som den faktiskt gjorde. Skulle en igelkott eller en råtta dö och bli liggandes därinne så skulle det verkligen stinka.
Jag bytte fotot på mig på bloggens förstasida i tisdags men jag var inte riktigt nöjd med bilden eftersom jag såg så kutryggig ut. Jag tänkte inte på det när jag laddade upp fotot men efteråt har jag reagerat på det. Jag är kutryggig (pappas uppmaningar att ”Räta på ryggen!” när jag var liten hjälpte tydligen inte) så fotot ljög inte men jag vill ge ett lite mindre säckigt första intryck här på bloggen så igår ställde jag upp mig framför kameran igen. Andra kläder (samma hatt) och annan pipa och lite bättre hållning gjorde att gårdagens foto blev något bättre än tisdagens. Fast de är ändå väldigt lika.
I samband med gårdagskvällens piprökning så tog jag ännu en självis på mig med pipan i munnen men jag tycker den här blev lite intressantare än de flesta av mina pip-selfisar blir. Det är inte min första skugg-självis men nog en av de bättre.
Jag vet inte om ni uppmärksammat fallet med Farah Alhajeh? Hon som vägrade ta i hand vid en anställningsintervju för att istället hälsa med en islamisk hälsning (hand över bröstet) och det
resulterade i att hon uteslöts från rekryteringsprocessen. Häromdagen så fastställde Arbetsdomstolen (AD) att rekryteringsföretagets agerande var diskriminerande mot henne. ADs dom har väckt massmedial uppmärksamhet både inom och utanför Sverige och tyvärr har den även resulterat i människor ös en massa hat över Farah Alhajeh. Jag måste dock erkänna att jag initialt kände mig kluven inför ADs beslut – ”I Sverige hälsar vi genom att ta i hand, basta!” var nog min första tanke men sen funderade jag vidare på varför jag tyckte så och kom på att det nog mest bara handlade om jag betraktade en handskakning som ”vanligt hyfs” men ”vanligt hyfs” handlar ju om att man ska bemöta människor med respekt och jag tycker nog att en hand över bröstet kan vara lika respektfullt som ett handslag.
”Vanligt hyfs” är ju också något föränderligt över tiden. Jag har t.ex. märkt att jag tillhör den minoritet som fortfarande tycker att det är ohyfsat att ha keps på sig när man sitter och äter. Det tycker jag är ett ohyfsat och det hade aldrig accepterats när jag var liten, men så är det – saker förändras. En hälsning med en hand över bröstet är helt ok för mig, det viktiga är ju att en hälsning handlar om respekt och det gör även islamska hälsningar. Personligen kan jag tycka att det ryms mycket mer respekt i en hand över bröstet än att sträcka fram en slapp labb för ett handslag.
Sen kan man ju kanske välja att lägga könsmaktsteoretiska tolkningar på hur man ser på hälsandet, d.v.s. att en hand över bröstet skulle signalera ojämlikhet mellan könen och ett förtryck av kvinnor. Jag vet inte om jag håller med om det men även om jag gjorde det så tycker jag nog att det finns viktigare genusfrågor att hantera, lönegapet mellan män och kvinnor och mäns våld mot kvinnor bara för att nämna två som är vanligt förekommande bland er som SD och andra ”patrioter” vanligtvis benämner ”etniska svenskar”. Själv tillhör jag ju inte riktigt den gruppen utan får väl mer klassas som ”etnisk skandinav” (även om jag känslomässigt är irländare).
Om en hand över bröstet som hälsning är ok så är det dock inte ok är att folk vräker en massa oförskämdheter och hat över den stackars tjej som bara stod upp för det hon tyckte var rätt (väldigt 
modigt gjort om ni frågar mig). Hur ohyfsat (och osvenskt) är inte näthatet? Ska man vara förbannad på nån så borde man ju i så fall vara det på ledamöterna i AD (men på ett hyfsat sätt).
Innan jag rundar av dagens inlägg med två bilder från i morse så tillåt mig bara att gissa lite om sommarpratare 2019. Visst har väl de senaste dagarnas ståhej garanterat Farah Alhajeh en plats i nästa års ”Sommar i P1”? Jag ser fram emot att lyssna på hennes sommarprat! 
