Nu är den utvändiga renoveringen av hallutbyggnaden klar, dörren och alla fodren är på plats. 
Det enda som saknas är stenen som ska ligga framför dörren, 
den låg tidigare framför den gamla dörren (fotot är på stenen och en av försommarens ekorrungar) och tanken är att den ska få samma funktion vid den nya. Jag tycker att utbyggnaden blivit väldigt snygg och att det lyfter hela huset att ha enhetliga fönster på hela framsidan, både uppe och nere.
Ambitionen är att få det på baksidan med men det får bli ett senare projekt.
Hustrun och jag har haft ett par dagar för oss själva eftersom pojkarna åkte till mormor och morfar i onsdags. Vi har inte gjort något särskilt under vår barnfria tid men igår lagade vi i varje fall en lite finare middag än vanligt. 
Huvudrätt var en gryta på fläskfilé och som förrätt så blev det baconlindade pilgrimsmusslor som jag grillat. Allt blev gott även om musslorna inte blev så estetiskt tilltalande som jag hoppats. Baconet brände fast på gallret så det blev lite råddigt på grillen. Jag lyckades i varje fall undvika att tappa ner nån mussla i glöden. Till efterrätt blev det givetvis glass.
Idag har även hustrun gjort som ungarna och åkt iväg till hennes föräldrar. De ska vara där några dagar och sen stanna till på Koster på vägen hem så jag är ensam hemma till och med på tisdag. Det ska nog gå bra, jag har saker att sysselsätta mig med och en soffa att ligga på när orken eller motivationen tryter.
En sak jag sysselsatt mig med idag var att hälsa på hos grannen med tevekanalerna och titta på OS. 
Det blev både friidrott och damfinalen i fotboll, med facit i hand så hade jag dock kunnat skippa fotbollen. Givetvis blev det också rejält med fika.
Idag är det Hiroshimadagen, d.v.s. årsdagen för atombombningen av Hiroshima. För mig är det också ”vägrardagen” eftersom det idag är exakt 31 år sen jag vägrade värnplikt första gången. Det är 30 år 
och en dag sen jag vägrade för andra gången (efter första vägran så dömdes jag till villkorligt och dagsböter och kallades in igen, andra vägran resulterade i en fängelsedom på fyra månader och inga fler inkallningar). Även om min vägran inte ändrade på något i samhället så är det nog ett av de bästa beslut jag tagit. Jag vägrade inte av pacifistiska skäl utan för att jag bedömde att miljöhoten och de globala orättvisorna var större hot mot vår säkerhet än länder i vårt närområde och därför tyckte jag att vi skulle slopa försvaret och satsa pengarna på de mest konkreta hoten. Trots ett allt mer aggressivt Ryssland så tycker jag att tiden visat att jag hade rätt.
Till sist en bild på Tora och på en kviga i morgonljus (klicka på Tora så blir bilden större och om nån undrar så tror jag att kvigan är av rasen Fleckvieh, f.d. Mjölksimmental).
