I går förmiddag så strulade det rejält här hemma men det var faktiskt inte alls mitt fel. Det började
vid 8-tiden när yngsta sonen sa att det gick två kor på vägen utanför. Först blev han väl inte riktigt trodd men när jag gick ut och tittade så var där faktiskt klövspår i snön. Jag spårade korna och efter hundra meter så vek spåren av in mot den hage där jag nyss släppt hästarna.
När jag kom till hagen så var det tydligt att korna nyss passerat för hästarna var skärrade och staketet och en grind var trasiga. I det läget fick hustrun kontakt med en granne som berättade att två av hans kvigor var på rymmen. För att undvika att hästarna blev mer skrämda om kvigorna kom tillbaka så tog vi in Pirana och Brynja i stallet igen.
Vid 10-tiden så fick jag besked om att kvigorna fortfarande var på rymmen men att det nog bara var en som var kvar i närheten av oss. Eftersom det kan ta tid att fånga in nötkreatur på rymmen så jag bestämde mig för att ta ut hästarna trots allt. Jag hann bara ta ut en häst innan sonen ringde och sa att strömmen gått. Fan! Jag släppte ut den andra kusen också innan jag gick in och började felsöka strömavbrottet. Jag kollade säkringar och jordfelsbrytare både i huset och elskåpet ute och allt var som det skulle men när jag kollade med grannarna så hade de ström, mycket märkligt. Jag ringde E.ON. för att göra en felanmälan och när jag väl lyckats trassla mig igenom alla deras knappval och fick prata med en människa så trodde hon först inte på mig. ”Har du kollat säkringar och jordfelsbrytare ordentligt? Är de i rätt läge?” Ja det har jag! Hon tog i varje fall emot min anmälan
och jag la på, nästan samtidigt så såg jag att en bil från Kraftbyggarna (de som gräver ner elledningarna häromkring) stannade ute vid vägen. Jag klev i ett par skor och gick ut och frågade killen i bilen om det var de som klippt elen för oss. På det svarade han ”Å fan, försvann strömmen hos er också!?” De hade tydligen stängt av elen på en sträcka för att göra nåt arbete och då lyckats stänga av lite för mycket. Han sa att han skulle ordna så att strömmen strax skulle komma tillbaka.
”Strax” är ett relativt begrepp, yngsta sonen som ville återgå till filmen som han tittade på när strömmen försvann tyckte att de 30 minuter som ”strax” visade sig vara var en evighet och han frågade mig gång på gång om när strömmen skulle komma tillbaka. Strax. När strömmen kom så gick jag ut för att mocka men jag hann inte börja förrän sonen ringde igen och sa att internet inte fungerade
(han såg på filmen via Apple Tv). Fan igen! Jag gick in och gjorde den lilla felsökning jag klarar av när det gäller datorer och internet men jag hittade inget fel utan jag kunde bara konstatera att internet inte fungerade. Jag ringde vår IT-leverantör (på min mobil, den fasta telefonen fungerade inte eftersom vi har IP-telefoni), och på sonens mobil ringde jag samtidigt hustrun för att be henne gå in på datorn och försöka se om det fanns nån felanmälan upplagd för Rävinge. Det visade sig att varken jag eller hustrun kunde få kontakt med vår leverantör. Det gick inte att komma fram på telefonen och deras hemsida låg nere så jag drog slutsatsen att internetproblemet fanns hos dem och att de förmodligen var medvetna om det. Det tog sen bara en halvtimme innan internet fungerade igen. Det visade sig, tack och lov, vara slutet på förmiddagens strulande.
Inget särskilt strulade på eftermiddagen men den blev ändå lite jobbig eftersom 8-åringen hade en kompis här. Han har ganska ofta kompisar på besök och vissa är lite ”intensivare” än andra och han som var här i går tillhörde den intensivare kategorin. När han blev hämtad efter ett par timmar så var jag så
pass mör att jag inte ens orkade ta mig ut och röka en pipa. Att inte orka ut för att röka var lite irriterande eftersom det i går var internationella piprökardagen (fråga mig inte vem som instiftat den). Lite senare under kvällen lyckades jag dock samla kraft att ta mig ut och förutom att ge mig en lugn och skön stund så resulterade den i fotona nedan.
Idag har det varit betydligt lugnare än i går, på förmiddagen så var jag hos en granne och tittade lite på OS och på eftermiddagen så grillade jag korv och marshmallows med 8-åringen och en av hans kompisar (en som inte 
är så intensiv). Grillningen gick bra men när jag sen skulle koka mitt kaffe så insåg jag att tjälen omöjliggjorde användandet av min vanliga upphängningsanordning för kaffepannan. Med hjälp av en liten klippskreva så löste jag dock det problemet på ett bra sätt.
Jag har tagit tag i mitt släktforskande igen och fortsatt titta på morfars danska släkt (hans mamma var
danska). Det går lite trögt men jag har några uppslag att följa även om de är lite tidskrävande. I samband med letandet i de danska digitala arkiven så gjorde jag också en Google-sökning på morfars pappa, Hugo Alfred Grönroos, och fick en lite förvånande träff – Patentverket i USA! Jag visste att morfars pappa ett tag drev ett tegelbruk i Sörmland någonstans och i dokumentet anges att en Hugo Alfred Grönroos från Stallarholmen (tillsammans med en partner) i februari 1952 fått patent för en ny metod att tillverka tegel. Den Hugo Alfred Grönroos som nämns kan inte vara nån annan än morfars far.
