För nån vecka sen bloggade jag om att en fasantupp hade börjat tillbringa nätterna i ett av våra 
äppelträd. Nu har han fått sällskap, i lördags kväll satt där fyra tuppar (och en sprang omkring på marken nedanför). Eftersom det var mörkt ute så lyckades jag tyvärr inte få till nåt bra foto där alla fyra trädfasanerna syns.
November är en usel månad för fotografering. Jag såg en ekorre i trädgården i går och fast jag var 
ganska nära blev fotona väldigt dåliga. Det är helt enkelt för lite ljus nu för att få skärpa i bilderna. Jag hade samma problem när jag såg vad jag tror var en sidensvans under 
en promenad med Betty idag. Även fast jag såg fågeln bra så blev bilden oskarp. Nedan är ett bra foto på en sidensvans så ni ser hur de ska se ut.
Likheterna mellan de två fotona är inte absolut men min fågel hade en tofs på huvudet (även om den inte syns på fotot) och den är väldigt typisk för sidensvansar så jag tror att det var vad jag såg.
Att mediabolagen i USA har utropat Biden till segrare i valet har inte direkt lindrat min valångest. Jag 
får fortfarande orosattacker när jag läser i nyheterna om Trumps alla försök att via gatuprotester och domstolarna ogiltigförklara valresultatet. Jag tror dock inte att han kommer att kunna ro hem valet så jag har börjat fira genom att titta på Vita huset-serien igen. Jag börjar 
inte från början utan ser den sista säsongen eftersom den i mångt och mycket handlar om en presidentvalskampanj och den övergångsperiod som följer när USA byter president. Jag gjorde dock ett taktiskt misstag och såg ett avsnitt tillsammans med 13-åringen, som är ett stort fan av Vita huset. Misstaget bestod i att genom att bjuda in honom i tittandet så kan jag inte se på avsnitten på egen hand, jag måste låta honom hänga med. Jag har löst det genom att parallellt börja se säsong två också.
Det känns som att valstressen börjat tära på mig de senaste dagarna. Jag går omkring med en konstant oro, en oro som jag inte direkt kan koppla till valet i USA men ändå en oro som är oerhört konkret. Jag försöker häva oron med både medicin och träning men det går sådär. I dag på eftermiddagen så släppte den dock ett par timmar efter att jag fått massage. Jag var inne i Halmstad och fick benen masserade eftersom jag fortfarande känner av lite stelhet i ena låret efter förra veckans 10 kilometersrunda. I samband med massagen så fick jag ett mycket starkt luktminne – jag parkerade bilen nära Östras bageri inne i stan och brödlukten fick mig att tänka på Bagdad. Där bodde 
vi granne med ett bageri så det luktade ofta färskt bröd i vårt kvarter. Bageriet kunde dock vara stängt periodvis så när det var öppet bunkrade vi upp med bröd som vi la i frysen. Som framgår av fotot så bakade de inte bara typiska platta irakiska bröd utan även baguetter.
