I går kväll kom hustrun och jag tillbaka hem efter vår helg i Uppsala. Det mesta av 50-årsfirandet klarades av i lördags kväll hos min syster (ett väldigt stillsamt firande) men det blev även presentöppning här hemma. Ungarna och svärmor, som hållit barnen sällskap, hade också bakat en tårta men jag var för trött för att orka fika utan gick och la mig direkt efter att paketen var öppnade så de andra fick äta tårta utan mig.

En resa som den till Uppsala tar verkligen på mina krafter, en sak som slog mig var att jag blir väldigt stressad av att ha så mycket folk i rörelse runt mig. Det blev extra märkbart på ställen som på de stationer där vi bytte tåg, så fort det var mycket folk som stressade omkring runt mig så blev jag själv väldigt stressad och orolig.

Bortsett från den allmänna tröttheten som uppstod och vissa tillfällig stresspåslag (t.ex. när vi passerade Skövde, den stan ger mig fortfarande dåliga vibbar, så gick resan dock bra och vi hann med att fira och att titta de saker vi förutsatt oss att se. Vi var bland annat utanför Västerås och tittade på en shettis, Hiawatha, som var fantastiskt söt och som vi bestämde oss för att köpa. Planen är att de nuvarande ägarna ska köra ner honom till helgen. Hustrun och jag har inte sagt nåt till pojkarna utan tänkte att det skulle bli en överraskning när hästen dyker upp (och nej, ungarna är inte inne på bloggen så jag vågar nämna det här).

Utöver Hiawatha så hann vi med att passera och titta på Sigtuna (var in på Systembolaget där både hustrun och jag jobbade extra under studietiden), husen vi hyrde mellan Sigtuna och Uppsala när vi pluggade, Knivsta (vad det samhället hat vuxit!), Ultuna och så centrala Uppsala. Vi promenerade runt i Uppsala både på fredagskvällen och i går förmiddag (bilder från Sigtuna och Uppsala nedan) och det var verkligen kul att återuppleva gamla minnen. Hann även med en fika på Ofvandahls och trots att jag fyllde 50 så sänkte jag faktiskt medelåldern där. Vi kunde också konstatera att det var blött i Uppsalatrakten för vattenståndet i Fyris var väldigt högt och det var rena forsen vid Islandsbron och Pumphuset. Om ni undrar över det sista fotot, det där jag sitter ner, så visar det bänken där hustrun och jag satt och pratade i väntan på bion på vår första träff.Hur känns det då att ha fyllt 50? Inget särskilt utom ibland när jag tänker till riktigt, då känns det som en väldigt hög siffra. Tiden, och livet med den, har verkligen rusat fram.

Var vänlig följ och gilla: