Äldsta sonen började nian i augusti så det är dags för honom att fundera på vad han vill läsa på gymnasiet. Han klarar sig bra i alla ämnen så det finns en uppsjö av utbildningar att välja bland. Gymnasieskolan har ju helt förändrats sen min tid och jag har inte orkat sätta mig in i hur det fungerar med program och kurser nu för tiden men hustrun är mer påläst så hon och sonen pratar en del gymnasieval. Oavsett vad sonen gör så kommer han (tack och lov) inte att göra som jag gjorde när jag valde till gymnasiet – jag valde inte det jag var intresserad av utan det jag
tyckte gav den bredaste utbildningen. Trots att jag egentligen inte gillade, och dessutom var ganska kass på, matte, fysik och kemi, så valde jag Teknisk linje vilket resulterade i att mina tre år på Västergårdsgymnasiet blev en studiemässig plåga (socialt var de däremot väldigt lyckliga). Fast jag klagar inte, hade jag läst t.ex. Samhällsvetenskaplig linje (mer i synk med mina intressen och talanger) så hade jag inte varit behörig att söka till agronomutbildningen och då hade jag aldrig träffat min fru.
Det är lite spännande att tänka på vad som hade kunnat hända om jag inte utmanat mig själv och läst naturvetenskap på både gymnasiet och universitetet. Om jag t.ex. hållit fast vid statsvetenskapen och sociologin som inledde min universitetskarriär. Hustrun hade kunnat varit gift nån med mer agrara rötter än jag och själv hade jag kunnat vara gift med en ”kulturkofta” – hemska tanke! Nä, 
även om livet inte blev som jag tänkt så är jag ändå väldigt glad att jag hamnade där jag hamnade och i just det aktuella sällskapet.
