I våras så tränade jag pojkarna lite, boxning med den stora och löpning med den lilla. Det var ett försök att aktivera dem fysiskt och inte alls särskilt seriöst. Tyvärr blev det inte så mycket av 
träningen eftersom jag var hängig större delen av våren men nu när skolan börjat igen så har vi dragit igång igen. Det är ”Hårda bud i Mellerud” som gäller här så elvaåringen och jag gav oss ut och sprang en runda igår trots att det var 30 grader varmt ute. Vi sprang inte långt, gick dessutom en bit och hade vatten med oss så det gick bra.
Det var nästan lika varmt när jag gav mig ut på min runda idag men även dagens runda var problemfri. Jag har sprungit tre gånger i veckan i
en månad nu och det är länge sen jag lyckats hålla igång löpningen så pass utan att bli skadad. Jag tror att jag har Betty att tacka för att jag inte gått sönder hittills, att promenera med henne har stärkt muskler och senor i benen tillräckligt för att jag ska kunna springa lite igen.
Jag fortsätter att konsumera löpning på pränt och på film. Idag hämtade jag ett ännu ett nummer av Runner´s world på bibblan. När jag sprang på 90-talet så prenumererade jag på föregångaren till 
Runner´s world, Springtime. Mitt första intryck är att Springtime var en intressantare tidskrift, mer om lopp och mindre om alla pryttlar, hi-tech material och näringstillskott som verkar höra till träningen nu för tiden. Det känns som om Runner´s world är ett livsstilsmagasin medan Springtime mer var en tidskrift för tävlingslöpare.
