Det var länge sen jag gjorde nån pipa, har varken haft lust eller energi, men I går så lyckades jag 
faktiskt färdigställa en. Jag började jobba med den för ett tag sen men i går tog jag mig i kragen och gjorde klart den. När jag slipade pipan efter infärgningen så upptäckte jag tyvärr att den hade en spricka i piphalsen men jag lappade sprickan så gott jag kunde. Lagningen höll i varje fall för ett stopp eftersom pipan fungerade ypperligt när jag provrökte den i går kväll. Jag har flera pipor med sprickor 
i och de flesta fungerar utmärkt. Spruckna pipor stämmer också bra med den pipmakarlogga som jag gjorde när jag började snida pipor. Jag gjorde den bara för skojs skull, för att sätta på ett paket när jag skickade iväg en pipa till en av mina pipvänner på YouTube. För den som inte vet kan jag berätta att ”craic” är ett irländskt uttryck för att ha det kul. Det uttalas som ”crack”, d.v.s. det engelska ordet för spricka.
Jag fick lunchbesök av en vän i går och det var himla trevligt. Vi pratade om stort och smått och kom 
bland annat in på musik och Lou Reeds platta ”New York”. Vid sidan av ”London calling” med The Clash är det förmodligen min favoritskiva. ”New York” släpptes -89 och innehåller mycket energi men också ilska över det USA som var då. Skivan är dock precis lika aktuell nu som då, Lou Reed kritiserar faktiskt aktörer som är mer politiskt aktuella nu än de var 1989 – Donald Trump och Rudi Guliani.
Killarna och jag var ensamma hemma i går kväll så vi passade på att äta kvällsmaten framför teven 
medan vi såg på film. Ibland känns det som att själva grejen att äta framför teven är viktigare än filmen för pojkarna men gårdagens film, ”Jagad”, fångade dock verkligen sönernas intresse. Vi hann inte se klart hela filmen i går men vi ska ge oss på den ikväll igen.
Förra måndagen så rymde ju ett av bagglammen och jag fick hämta hem honom från grannens 
tackor. Då skrev jag att det krävdes en stor fysisk ansträngning att få hem honom och det gjorde det också. Jag har faktiskt fortfarande spår av den kampen – när jag brottades med bagglammet så slängde han med huvudet och satte hornen i bröstet på mig och de blåmärkena syns fortfarande. Jag har ganska svårt att få blåmärken så det var en riktig pärla han fick in på mig.
Till sist en bild på Betty som vaktar trappen efter att katten gått upp.
