I morse var jag in till psykiatrin och träffade min terapeut efter att ha vi haft uppehåll under sommaren. Vi pratade mest om min ständiga trötthet och att jag har svårt att hitta nån riktig glädje i saker och ting. När jag gick därifrån kände jag dock en stor glädje, inte för att terapitimmen var slut utan för att jag 
inte fått parkeringsböter! När jag är på terapi så brukar jag parkera på en parkeringsficka där man kan stå gratis i två timmar. När jag svängde upp där i morse så stod det en lastbil med ett trailersläp parkerad i fickan. De hade dessutom satt ut en skylt om pågående vägarbete. Lastbilen och skylten blockerade dock inte hela parkeringsfickan utan det var plats för tre kvarts bil i rutan på rätt sida om skylten. Jag tog mig då friheten att flytta skylten en dryg meter så att jag precis fick plats med hjulen innanför linjerna.
Det kändes som att jag tänjde lite på gränserna men jag tror att de satt ut skylten bakom trailer bara för att kunna lasta av och på den grävmaskin som höll på och grävde en bit bort.
Under mina förehavanden var jag iakttagen av en man som sen kom fram och pratade med mig. Han sa att han jobbade på Teknik- och fritidsförvaltningen på kommunen (som har ansvar för vägar och parkeringsplatser) och han sa också att så vitt han visste hade entreprenören som grävde inte fått 
tillstånd att blockera parkeringsfickan. Han verkade dock lite avvaktande till min manöver med vägarbetsskylten men jag tänkte att vafan, jag står ju i rutan och det finns gott om plats att lasta grävmaskinen. Mitt tilltag renderade mig i varje fall ingen parkeringsbot även om det kanske inte var helt enligt regelboken.
En annan sak som gladde mig med morgonens terapi var att jag fick en orsak att klä upp mig lite. Det blev linne i både kostym och väst och utstyrseln piggade verkligen upp mig. Som synes är Betty med på fotot också, hon var ovanligt glad när jag kom hem och först hämtade hon en av sina leksaker för att visa sin glädje och sen gjorde hon mig sällskap.
