I mitt förra blogginlägg så berättade jag hur långt och hur fort/långsamt jag cyklat under fredagens träningspass. Jag har inte mätt eller klockat tiden för min cykling tidigare eftersom jag varit rädd att fastna i ett prestationstänk. Utan att riktigt tänka mig för så mätte jag nu sträckan på kartan och tog en grov klockning och fastnade genast i 
prestationstänkande. Jag tycker att knappt två timmar på 3 mils cykling är väldigt långsamt, även med hänsyn tagen till att det är ett par REJÄLA backar på vägen. Det fanns ju faktiskt en tid när jag sprang 
Lidingöloppets 30 kilometer på 1.49.16 d.v.s. ungefär lika fort som jag cyklade i fredags. Jag kunde inte riktigt smälta hur långsam jag var utan kände mig tvungen att provköra rundan med bilen för att mäta upp den på riktigt. Tyvärr visade den turen att det bara var tre mil jag cyklade. Snacka om att ha sjangserat….
Av bilderna (fotot är en provbild från loppet, taget av nån fotograf som ville att jag skulle köpa den) framgår, förutom att jag sprang för Linköping det året, också att jag då var betydligt tunnare än nu. Mina överarmar ser verkligen ut som två piprensare.
