Igår läste jag en artikel på SVTs hemsida om att man i Umeå 
skulle ha sin variant av evenemanget ”Bike in tweed” i helgen (d.v.s. att klädd i tweed cykla runt på gamla cyklar). Artikeln fick mig att tänka på min inställning till tweed och min slogan ”Kan det inte göras i tweed är det inte värt att göras”. Cykla i tweed är ju ingen sport men hur står sig mitt motto när det kommer till mitt återuppväckta intresse för löpning? Springa i tweed? Den skotske
boxaren Josh Taylor kallas ”The tartan tornado” och han boxas i vad som ser ut att vara tartanmönstrade shorts i tweed. Förmodligen är de inte gjorda av ylle men jag tror dock att det skulle gå att springa i shorts av tweed, i varje fall om de har en innerbyxa i ett lite mindre strävt material. Utan innerbyxa kommer nog skavsår på insidan av låren som ett brev på posten.
I går gjorde jag nåt som stått på min ”att-göra”-lista i över ett år – jag säkerhetskopierade foton från datorn till en extern hårddisk. Som ett ytterligare säkerhetsmått skulle jag dessutom vilja förvara hårddisken i ett bankfack men vår bank upphörde med den servicen i vintras. Fotona är i varje fall säkrade för en datorkrasch eller ett virusangrepp som det är nu.
När jag promenerat med Betty de senaste dagarna så har jag noterat ett stort antal skalbaggar (tror de är tordyvlar) liggandes på rygg.
Jag vill minnas att det brukar hända såhär års men jag är inte säker, jag kanske inbillar mig att det är ett sensommarfenomen. Jag vänder skalbaggarna på rätt köl men de verkar tämligen vingliga när de kryper i väg så jag befarar att de inte kommer så långt innan de ligger på rygg igen. Vackert färgade är de i varje fall.
