Vi tar in hästarna vid 20-tiden på kvällen och trots att det varit ganska kallt på sistone så är de inte 
speciellt angelägna om att komma in. Hia är dock aningen mer ivrig än Tora men den det kan bero på att han är kissnödig! Den senaste veckan har han nämligen ställt sig och kissat det första han gör när han kommer in i boxen. Kallt om snoppen att kissa ute?
Idag skruvade jag upp träningen lite genom att utöka mitt längsta pass till 20 kilometer men för att 
göra det var jag tvungen att damma av mitt vätskebälte som legat i en låda i över tio år. När jag sprang på riktigt så hade jag aldrig dricka med mig när jag sprang två mil men eftersom jag är så långsam nuförtiden behöver jag dricka under passet. Vintervägarna, bitvis snöiga och isiga, 
gör ju att löptempot blir ännu lägre men det spelar ingen roll eftersom det viktiga nu är att jag lufsar på och får kilometrar i benen. Tempot kan jag jobba på längre fram i vår, när det blivit både varmt och barmark igen.
Jag var spänd inför dagens pass, det kändes långt – se sent som årsskiftet hade jag ju inte sprungit 
längre än 10 kilometer. Oron fick mig att börja tänka på hur genomförbart mitt ultraprojekt egentligen är. Det är dock inte distansen som sådan, även om den i sig är respektingivande, utan tävlingsmomentet som jag oroade mig för. Om kroppen håller, om jag anmäler mig (och loppet blir av Corona till trots) hur kommer psyket då att klara av att stå på en startlinje igen? Idag jagade jag upp mig över ett distanspass i all ensamhet, hur går det om jag har andra löpare runt omkring mig och en nummerlapp på bröstet?
Idag var faktiskt första gången jag blev tveksamt till min 100-kilometerssatsning. Jag tycker det är fantastiskt kul att springa igen och jag tycker det är väldigt stimulerande och försöka få upp träningsvolymen men det jag uppskattar mest med löpningen är ju ensamheten och monotonin i att ensam lufsa fram i en bubbla av trötthet, endorfin och meditativa tankar. Riskerar jag det genom att försöka springa ett lopp i sommar? Jag vet inte men det är nåt jag får fundera på framöver.
