Igår åkte svärmor tillbaka hem till sig och hon tog tioåringen med sig, han ska vara där hela nästa vecka när killarna har påsklov. Eftersom hustrun var i väg på en danstävling under gårdagen så var jag och 12-åringen ensamma hemma efter att jag skjutsat nioåringen och svärmor till tåget. I samband med tågskjutsningen så frågade 12-åringen mig om jag hade några planer för dagen och mitt svar blev ett kortfattat ”Försöka överleva…”. Sonen förstod inte allvaret i mitt svar utan trodde att jag skämtade men för mig var det allvarligt menat. Inte allvarligt så till vida att jag befarade att jag skulle avlida under dagen men allvarligt som i att jag hade en kämpig dag framför mig. Det var inga stordåd som skulle utföras, lite 
vardagsärenden i Falkenberg och lite pyssel här hemma men det kändes väldigt betungande. Saker och ting gör ju gärna det för mig men just nu är det faktiskt lite värre än vanligt.
Det har inte blivit några nya lamm sen i tisdags och jag är lite orolig på grund av det. Oron kommer sig av att jag kommer vara ensam hemma en stor del av påskhelgen eftersom hustrun och 12-åringen ska åka och hämta hem yngsta sonen. Jag vill helst inte behöva ägna påsken åt att ensam rådda med fyra lamningar. Det är dock inte så mycket jag kan göra åt det, lammen kommer när de kommer.
Det lamm som var svagt i tisdags har i varje fall repat sig helt och studsar runt tillsammans med sitt syskon och de andra två lammen.
