Idag har jag haft fullt upp med en lammande tacka. Det hela började i morse när tacka nummer 0004 saknades vid frukostfodringen. Jag gick ut och letade och hittade till slut henne i en intilliggande hage, frisk 
men på gång att börja lamma. Hon blev störd av mig och gick därför undan, in i en skogsdunge 100 meter bort. Jag höll mig på avstånd men tyckte inte att det såg ut som att hon skulle lamma på studs så jag gick in och drack lite kaffe och promenerade en kort sväng med Betty.
När jag kom tillbaka till tackan så hade hennes värkar börjat och sen gick allting väldigt fort. Multimedial som jag är så dokumenterade jag förloppet med både rörliga och stilla bilder.
Som framgår av filmen så kom det andra lammet med rumpan först så för att få ut det var jag tvungen att ta hjälp av svärmor som är på besök. Hon höll tackan och jag agerade barnmorska och drog i lammet, varken jag eller tackan tyckte nog att det var så kul men med gemensamma krafter fick vi ut det. Lammet låg dock väldigt stilla så först trodde jag att det var dödfött men efter att ha rensat luftvägarna på det och masserat bröstkorgen på det lilla livet så hostade lammet till och började röra på sig.
Ganska snart bar jag in båda lammen till vår lamningsbox, tackan följde mig som en skugga. Väl inne så blev det snabbt uppenbart att det senare födda lammet inte mådde riktigt bra. Det tog sig upp på benen men letade inte efter nån spene och verkade allmänt lojt. Svärmor fick göra en insats igen genom att lyfta fram lammet mot en spene medan jag höll fast tackan. Trots att lammet hade nosen direkt mot en av spenarna så hade det ingen som helst sugreflex så jag fick mjölka tackan lite och ge
mjölken till 
lammet med hjälp av en spruta. Efter några såna doser så piggnade lammet på sig och började dia på egen hand.
Jag rundar av med några av de foton som jag tog under lamningen. Allra sist är dock en bild på Betty som är väldigt nyfiken på lammen (genom en springa i grinden så kan hon se in i lamningsboxen).
