Jag tror det var basebollegenden Jackie Robinson som sa att livet inte är en åskådarsport och jag 
håller med. Känslan av att det är viktigt att delta, att inte bara stå vid sidan och titta på, är stark hos mig. Det var den som gjorde att jag tidigare engagerade mig i politik och samhällsfrågor (nu tryter orken) men den har även påverkat hur jag utövat och konsumerat idrott. Jag tror till exempel att det var det som fick mig att inte bara nöja mig med att bara träna boxning utan att också vilja gå matcher. Jag har också svårt att uppbåda intresse att följa idrott som jag själv inte utövar. När jag sprang mycket så följde jag alla friidrottssändningar på teve med stort intresse men när jag slutade springa så slutade jag också titta på friidrott. Ni kan säkert gissa vart det här är på väg – ja, jag har 
börjat titta på friidrott på teve igen. Förra veckan såg jag lag-SM och i går blev det Sollentunas GP tävlingar. Jag är helt säker på att det nyvaknade friidrottsintresset hänger ihop med att jag börjat hasa mig runt på vägarna häromkring.
En annan aspekt av min nyvunna löpglädje är att jag har en av-eller-på-personlighet. Det innebär att jag antingen engagerar mig mycket eller ingenting alls, mellanlägena 
är inget för mig. När jag nu börjat springa, och konsumera friidrott, igen så har jag därför gjort det ordentligt. Idag var jag t.ex. på biblioteket och lånade ett nummer av ”Runner´s world” och en bok om löpning. De som känner mig håller nog med om att det är ett typiskt Johan-beteende, nu är jag intresserad av löpning och då gräver jag ner mig i det. Förhoppningsvis kan jag bibehålla löpningen även om intresset att läsa om den svalnar framöver. Så har det ju faktiskt funkat med kläder för mig, jag brinner ju inte för dem som jag gjorde för några år sen men jag har fortfarande kvar intresset och finner glädje i att välja vad jag ska sätta på mig.
I eftermiddags var jag ute och nötte asfalt igen men det var faktiskt dagens andra vända ute på vägarna
. Den första kom när vi körde med Hia. Den senaste veckans värme har gjort att vi inte kört nåt alls men i morse var det lite svalare så då passade vi på. Rundan gick bra och Hia klev på som han skulle, jag vet inte om det berodde på att han var glad att vara tillbaka i selen igen eller om det berodde på körlektionen hustrun tog förra veckan.
