Lite mer än tänkt

I går hände det lite för mycket saker för att jag skulle må riktigt bra. Egentligen började gårdagsstressen redan natten söndag-måndag eftersom jag sov dåligt för att jag oroade mig för den besiktning av hästsläpet som jag gjorde igår. Jag stressade verkligen upp mig inför besöket hos Bilprovningen, jag oroade mig för att de skulle hitta en massa fel på släpet men också för att Forden skulle bryta ihop när jag var där (även om jag inte skrivit om den på bloggen på ett tag så har den fortsatt strula). Besiktningen gick dock bra, både bil och släp skötte sig med den äran.

Väl hemma igen så köpte jag och hustrun en ny bil! Vi har diskuterat med en bilfirma i Göteborg om en Golf ett tag och i går blev vi äntligen överens. Affären blev lite dyrare än vi tänkt oss när vi först började fundera på att byta bort Forden (ja, de tar den i inbyte!) men vi fick en lite nyare bil med färre mil på mätaren än vi ursprungligen tänkt oss.

Efter pärsen med besiktningen och bilköpet (jag gjorde egentligen inte mycket eftersom det var hustrun som skötte förhandlingarna) så var jag uppvarvad och satte mig med en pipa för att försöka lugna mig. Det hjälpte lite men jag var fortfarande spänd och stressad när det var dags för nästa övning – att hämta hö. Hustrun körde så jag var bara med för att bidra med muskler vid i- och avlastning men jag tyckte ändå att det var stressigt. Det är tyvärr så att allt som avviker från min inrutade vardag innebär ett stressmoment. Efter att jag tömt släpet på hö så blev det en snabb kvällsvard och en dusch innan jag satte mig med en pipa igen. Jag brukar inte röka två gånger på samma dag men jag var verkligen spänd i går och för att försöka lugna mig så pass att jag skulle kunna somna så tog jag till pipan igen. Jag rökte min favorit bland mina köpepipor, en irländsk sak från Peterson, och i den hade jag min favorit när det gäller piptobak, ”Sailor´s perique navy roll”. Jag har fått tobaken av en bekant i England (han har gjort den själv) och den är smakrik och väldigt nikotinstark. Jag har märkt att tobak med mycket nikotin lindrar oro bättre än vad nikotinsvag tobak gör (det finns också medicinska rön som stöder den upplevelsen). Som synes har jag inte särskilt mycket kvar av min favorit så jag röker varje stopp med andakt.

När jag satt på gårdsplanen och rökte så kunde jag konstatera att fladdermössen vaknat ur sin vintervila, det var en väldig trafik i luften. Jag lyckades fånga några på bild, en blev tyvärr fotad genom ett filter av piprök.Medan jag satt med pipan och tittade på fladdermössen så grubblade jag lite på en sak som jag återigen börjat oroa mig för den senaste tiden – hur andra ser på mig och min sjukdom. Jag tror att oron kommer sig av att jag tycker att jag fungerar bättre här hemma nu, jag förmår göra mer och ta mer ansvar och den regelbundna träningen under vintern har gjort mig fysiskt starkare. Jag fungerar visserligen bättre men egentligen mår jag inte bättre, jag har bara blivit duktigare på att kämpa på men efter varje sån kamp är jag fortfarande känslomässigt som en urvriden trasa, en trasa som brottas med väldigt mörka tankar. Betraktar man mig utifrån så tror jag att det kan se ut som att jag fungerar som jag ska fast insidan på mig fortfarande är väldigt trasig. Jag vet inte riktigt vem jag tror kan komma att bedöma mig felaktigt, Försäkringskassan har ju nyligen granskat mig igen och bedömt mig som fortsatt sjuk, men den senaste veckorna har den här oron blivit allt vanligare hos mig.