I drygt ett halvår har jag gått och funderat på hur mycket jag vill ha en läderportfölj. Idag har jag en portfölj i ett kanvasaktigt material och den fungerar bra men jag har känt ett sug efter nåt lite snyggare, typ en läderportfölj. Jag ser en del snygga portföljer på mina rundor i secondhandbutikerna men de som är fina brukar vara dyra. Är de inte dyra så saknar de axelrem och det är ett måste för mig.
Vi har i flera år haft en snygg läderportfölj liggandes på vinden men just för att den saknat axelrem så har jag inte använt den. I går kväll så slog det mig plötsligt hur jag skulle ordna en rem till portföljen, två handsmidda
spikar (vanliga hade också funkat) och ett bälte var allt som behövdes. De sakerna fanns hemma så efter att jag och hustrun sett färdigt en av filmerna jag köpte i går så gav jag mig i kast med portföljen. Det var väl egentligen inte nån brådska med den, har jag funderat på en portfölj i mer än sex månader så borde jag ju kunna vänta i tolv timmar till. Nu är det dock så med mig att när jag får en idé så vill jag agera på den omedelbart, bums, innan det hinner komma nåt mellan mig och inspirationen.
Jag böjde till spikarna så att de kunde fungera som öglor som fäste bältet i portföljen och satte sen en ögla genom bältets spänne och den andra rakt genom bältet (vek det dubbelt för att det skulle bli starkare). Jag tycker att resultatet blev ok, 
kanske inte jättesnyggt men personligt och helt i min linje att begagnat är bäst. Tyvärr hade klockan blivit rätt mycket innan jag var färdig (fick göra om ett par gånger) så det blev för lite sömn natten till idag.
I förmiddags så påbörjade jag en åtta veckor lång utmaning av mig själv. I dag var nämligen första träffen i en grupputbildning i mindfulness, eller medveten närvaro som det även kallas. Under mina år i terapi har jag flera 
gånger provat på medveten närvaro men aldrig lyckats få in det som en rutin i min vardag. Jag hoppas nu att en grupputbildning ska lyckas med det.
Jag är ingen gruppmänniska så jag har gruvat mig lite för kursen. Jag kan inte heller påstå att jag kände mig bekväm under de dryga två timmar det första kurstillfället varade. Jag känner mig osäker och trängd när jag deltar i gruppövningar. Det känns som att jag saknar kontroll över situationen och som att min privata sfär invaderas. Jag vill inte sitta och berätta för en grupp främlingar om mig själv och om hur jag mår. Jag är inte beredd att göra mig så sårbar tillsammans med människor jag inte känner. Det kan säkert låta konstigt att jag inte kan berätta om mig själv inför en liten grupp människor medan jag kan vara väldigt öppenhjärtig på internet. För mig är det dock två helt skilda sakar, bakom tangentbordet har jag kontroll och jag känner mig trygg. Det gjorde jag inte på Psykiatriska öppenvården idag.
Som jag uppfattat mindfulness så är det ett tankesätt, eller kanske mer en teknik, som ska hjälpa en att vid behov vara mer närvarandet i nuet och inte alltid låta tankarna studsa mellan det som varit och det som komma skall. Även om jag tycker att medveten närvaro stundtals har en väldigt hög ”flumfaktor”
så tror jag ändå att jag skulle må bättre om jag kunde börja tillämpa tekniken i min vardag.
Dagens pass var inte särskilt komplicerat. Det var det vanliga introduktionspratet och så gjorde vi två övningar. Under den första övningen så tappade jag helt koncentrationen på det vi höll på med och började istället grubbla över att jag matchat klockarmbandet fel med bältet och bootsen. Objektivt sett var det en korrekt iakttagelse men den borde inte vara av den digniteten att jag inte kan genomföra en mindfulnessövning på grund av det. Nu handlar ju 
medveten närvaro också om att inte ställa en massa prestationskrav så jag kanske ska vara nöjd med att jag trots allt uppmärksammade att jag tappade koncentrationen. Den andra övningen var en form av avslappningsövning som utfördes liggande. Även fast det var en avslappningsövning så skulle man vara fokuserad och det funkade bra för mig, ända tills jag somnade.
Den lugna och lite mässande rösten som gav instruktionerna till övningen var mer sövande än jag klarade av. Jag skyller delvis insomningen på att jag fick för lite sömn i natt. Fotot till vänster är utsikten jag hade när jag låg på golvet innan jag somnade, och nej – jag tog inte kortet medan övningen pågick.
I dag var jag förbi Halmias secondhandbutik för att se om de hade nåt som jag kunde tänkas vara intresserad av. De har sällan det och därför är jag inte där särskilt ofta men nu har de halva priset på allt i butiken. Jag hittade inga kläder jag gillade men väl ett spel till barnen, en film till hustrun och mig och ett cyklop till sexåringen. Allt för totalt 20 kronor, som hittat.
