Pappa är trött

I tisdags kväll hade vi en ”pappa är trött”-situation här hemma, d.v.s. jag var så slut i huvudet och kroppen att jag måste lägga mig riktigt tidigt (var tvungen att leta djupt i arkivet för att hitta nåt att illustrera det med). Det är oftast inget problem när det blir så men i tisdags var hustrun på tjänsteresa så det var bara jag och ungarna hemma. Jag lyckades laga kvällsmat åt dem men sen gick jag och la mig så killarna fick ta ansvar för att komma i säng på egen hand och att ta ut Betty vid 21.30. Allt gick bra men jag gillar inte riktigt när såna här situationer uppstår, känner mig som en oansvarig förälder, men jag tror att det var kalasstressen och spänningen inför tisdagens sotarbesök som kom ifatt mig.

Igår var jag väldigt mycket piggare och det var bra eftersom jag åkte in till Halmstad och fick min andra covid-spruta. För att vara lättsprutad (d.v.s. kunna dra upp skjortärmen) så hade jag återigen en av mina tenniströjor som jag inte haft på mååånga år (på huvudet hade jag min Failsworthkeps i irländskt linne). Jag har hört att man kan bli lite dålig efter den andra sprutan och det bekräftades av sjuksköterskan som stack mig. Jag kände mig dock väldigt pigg under hela gårdagen så på eftermiddagen gick jag en promenad och sen slog jag på säcken i några ronder. Det kändes helt ok så jag började tro att jag inte skulle känna av den andra sprutan men i morse vaknade jag och hade ont i hela kroppen och både frös och var varm och resten av dan har jag inte precis varit i toppform så lite biverkningar har jag nog allt drabbats av.

Under gårdagens promenad hade jag inte Betty med mig eftersom det är hopplöst att gå med henne nu – hon ska bara jaga gräshoppor i vägkanten. De är uppenbarligen oerhört spännande för hon far efter dem hela tiden och är inte alls intresserad av att vi kommer nånvart under promenerandet. Jag stannar visserligen till ibland och fotograferar när Betty och jag är ute men plåtandet leder aldrig till de långvarig stopp som Bettys gräshoppsjakt orsakar.

Under gårdagens promenad på egen hand så stannade jag bara till två gånger, en gång för att fota en blomsteräng för pollinerare med solrosor, blodklöver och perserklöver/doftklover (den djupt röda är blodklövern) och så en gång för att dokumentera att en av mina löpvägar fått ny asfalt. Jag är verkligen en asfaltslöpare för bara åsynen av den nylagda asfalten fick mig att vilja skynda hem, byta om och komma tillbaka och springa några kilometer. Jag nöjde mig dock med att gå på den nylagda vägen. På ett ställe kunde jag konstatera att jag inte var den förste som gjort det.

När jag letade efter ”pappa är trött”-bilden ovan så hittade jag ett foto på husets fasad taget 2009. Den understa bilden tog jag i förmiddags, byte av fönster och flytt av dörren har verkligen lyft husets utseende.