Räddad av pappa

När jag tog in Pirana i går kväll så satt det en kajunge i hennes box. Kajorna har byggt bo inne i stallet och den här krabaten hade uppenbarligen inte riktigt fått luft under vingarna när den lämnade boet. Fyndet av kajan ställde mig inför ett dilemma, skulle den få leva eller skulle jag slå ihjäl den? Jag tycker det finns på tok för mycket kajor häromkring så min första tanke var att göra processen kort med den men sen kom min far till kajans undsättning (trots att pappa var på annan ort).

Min far är väldigt glad i fåglar och jag tror att kajor är honom särskilt kära. Orsaken till det är förmodligen att han hade tama kajor när han var liten (kajorna ska han ha fått tag på genom att klättra upp i träd och plocka dem ur boet). När jag var liten så fick jag höra historier om pappa och hans tama kajor från både honom själv och från farmor och farfar. Om jag inte minns fel så ska pappa ha kunnat cykla omkring med åtminstone en av kajorna sittandes på styret.

När jag stod där med kajan i näven och gjorde mig beredd att vrida nacken av den så kom jag att tänka på pappa och hans kajor. Jag var rätt säker på att pappa skulle velat att jag lät ungen leva och även om det är många år sen jag brydde mig särskilt mycket om vad min far tycker, eller lät honom styra mina handlingar, så tänkte jag att den här gången så kunde jag göra som jag tror han ville. Jag lyfte därför upp kajan på en balk vid en av boxarna och hoppades att föräldrarna skulle lyckas ta hand om den.

När jag kom ut i stallet i morse så hade kajungen fortfarande inte hittat tillbaka till boet, den satt på en väggavsats och skrek. Jag gav den lite att äta och sen lät jag den vara. Jag har sett att den försökt flyga men den lyckas inte ta sig ändå upp till taknocken, där boet finns, utan den når bara halvvägs innan den tappar farten och kraschlandar. Blir det så att föräldrarna överger ungen och den inte får mat så kommer jag ta den av daga men än så länge verkar den alert och pigg, om än dålig på att flyga.

Idag har e.on. grävt på tomten för att kunna lägga elledningarna under jord. När grävarna hade rast så var jag ut och inspekterade schaktet, mest för att se om jag kunde se några gamla byggnadsrester eller annat från när gården en gång anlades. Tyvärr var det enda jag kunde se en gammal stock (tung som skam, förmodligen ek) och en liten bit tegel. Medan e.on. grävde upp vår infart så kom rörmokarna men de kunde ta sig fram till huset via bakvägen som går genom trädgården. Rörmokarna har jobbat på och fått toa och handfat på plats samt dragit rören som krävs för att det ska gå att koppla på vattnet till ovanvåningen. De blev dock inte riktigt klara med avloppsröret så vattnet är inte inkopplat ännu.Till sist en bild på 9-åringen i hans nya robotutstyrsel.