Vi har sällan folk hemma på middag men i går inträffade det faktiskt och det blev riktigt lyckat. Trevligt sällskap och god mat. Det vi bjöd på var rådjurssadel (och potatisgratäng och sås) kanske inte Nobelnivå på det men ändå inte helt enkelt. Vi har aldrig gjort rådjurssadel tidigare men hustrun 
kastade sig ändå glatt in i matlagningen, hon hade tipsats av en kompis om att Per Morberg hade ett bra recept på rådjurssadel så hon kollade upp det. När vi läste receptet och tittade på vår ”sadel” så insåg vi att vi hade en hel rådjursrygg, det var mycket mer än bara sadel på den köttbit vi plockat ur frysen. För att underlätta tillagningen så var vi tvungna att dela ryggen i två bitar, sadeln och resten. Jag genomförde delningen med hjälp av en morakniv (vass!) och utförandet gjordes väl inte direkt med kirurgisk precision men jag lyckades till slut hacka mig igenom ryggraden.
Jag ska inte gå in i detalj på resten av tillagningen men den innehöll ett rätt många moment som hustrun skötte med bravur. Själv drog jag mig tillbaka och återkom först när såsen skulle smakas av.
Både sås och kött blev fantastiskt goda så även om jag var skeptisk till valet av recept, dels för att det innehöll så många moment och dels för att det var författat av Per Morberg, så var det ett lyckat val.
Min skepsis gentemot Morberg grundar sig på det jag sett av hans matlagningsprogram. Jag brukar visserligen inte titta på matprogram på TV men varje gång jag blir inlagd så ser jag en massa på TV och då har herr Morberg dykt upp. Jag har alltid tyckt att Per Morberg varit rätt jobbig och lite för ”mycket” om ni förstår vad jag menar. Så när hustrun sa att hon skulle använda Morbergs recept så tänkte jag – ”Suck, den jobbiga människan”.
Jobbig eller inte, skriva recept kan han i varje fall för med hjälp av hans anvisningar och sin egen skicklighet lyckades ju hustrun laga till en alldeles ypperlig rådjurssadel. Kanongod! En annan sak, vid
sidan om att han kan göra recept, som faktiskt är bra med Per Morberg är att han är en stor vän av tweed. I Stil i P1 (i ett program om Hemingway) har han berättat om varför han föredrar jaktkläder i tweed framför plagg i plastmaterial som Gore-tex. Han skulle säkert skriva under på mitt motto ”Kan det inte göras i tweed är det inte värt att göras”.
Vår tillställning i går blev inte särskilt sen för vid halv tvåtiden så fick mitt allt ihärdigare gäspande gästerna att bege sig hem till sitt. Jag var verkligen jättetrött när de åkte men när jag en halvtimme senare kröp ner mellan lakanen så var jag klarvaken. Jag låg och vred mig en stund men till slut blev jag faktiskt tvungen att gå upp och ta en sömntablett och vänta på att den skulle börja verka innan jag gick och la mig igen. Tack och lov så tog hustrun morgonfodringen av hästarna.
Idag så påbörjade jag min planerade utsättning av Lyrica. Jag brukar äta 450 mg per dag (uppdelat på två 
tillfällen) och i morse så plockade jag bort 75 mg. Jag ska fortsätta så i två veckor och sen ska jag ta bort 75 mg på kvällen och efter ytterligare några veckor ska 75 mg till bort och så ska det fortsätta tills Lyrican är helt utsatt. Läkaren jag pratade med om utsättningen sa att det brukar vara ganska problemfritt att komma ner i en halverad dos men att det ofta blir jobbigt när man ska ner i lägre doser, då drabbas många av besvär som illamående och influensaliknande symptom. Mitt mål är att sluta helt med Lyrica men vi får se hur det går.
