I natt sov jag riktigt bra trots det brutna revbenet. Jag tog smärtstillande, Naproxen och 
Alvedon, innan jag la mig och de gjorde att jag bara vaknade ett par gånger under natten. Hustrun lät mig också sova tills jag vaknade, hon tog även morgonsysslorna och mockade hästarnas boxar. Egentligen skulle hon vara på ett möte i Stockholm i dag men hon ställde in det på grund av mitt revben.
Jag känner av revbenet hela tiden men med hjälp av medicineringen så är smärtan hanterbar. Den är faktiskt så hanterbar att jag körde det vanliga boxningspasset med 13-åringen i eftermiddags. Det är 
ju inte särskilt ansträngande för mig, jag håller bara i plattorna som han slår på. I morgon är det boxercice i Eldsberga igen och jag vill nog (om jag inte blir sämre) åka och hjälpa till på det passet. Jag inser att jag inte kan vara med och träna på fyspasset innan som jag brukar men jag tycker att jag borde kunna vara med som hjälptränare på boxningen.
I gårdagens inlägg om mitt besök på akuten så nämnde jag inte pojkarnas insats. Jag och hustrun åkte till sjukhuset vid 5-tiden på morgonen så killarna var ensamma här på morgonen. Utöver att se till att de själva blev skolklara så promenerade de med Betty och gav hästarna frukost. De skötte sig 
jättebra, missade bara en liten sak – att låsa när de gick. Men vi har ju vår vakthund!
I lördags var det val på Irland och Sinn Féin blev valets stora vinnare. Deras uppgång påminner om den 
som Sverigedemokraterna haft här hemma, fast egentligen är det väl tvärtom, SD:s framgångar liknar de som Sinn Féin haft. Oavsett vilket så handlar det om två partier som länge varit ute i kylan men som de senaste tio åren nått nya väljargrupper och gått från att vara ett väldigt litet parti till att utmana om platsen som landets största parti (som synes fick SF flest röster men inte flest mandat). De stora etablerade partierna har också (delvis med hänvisning till SF/SDs historia) vägrat att acceptera och samarbeta med dem men i båda fallen börjar den bojkotten att luckras upp. Där slutar dock likheterna eftersom de politiskt skiljer sig väldigt mycket åt, Sinn Féin är ett parti som lutar åt vänster och som driver en migrations- och integrationspolitik som inte alls liknar Sverigedemokraternas.
Det har stormat lite här på Västkusten de senaste dagarna och som en förberedelse inför blåsten plockade vi undan allt löst som låg ute. Vår utegran räknades in i kategorin ”allt löst” och förpassade in i hästhagen där hästarna och O´Malley genast började tugga på den.
Till sist ett stort grattis till min mellansyster som fått sin D-uppsatt använd som källa i Kulturdepartementets
SOU – ” Härifrån till evigheten. En långsiktig arkivpolitik för förvaltning och kulturarv SOU 2019:58”.
