Tompa Eken

Precis som lukt bär musik minnen väldigt bra. Alla har väl varit med om att en lukt fört en tillbaka till en plats eller en tidpunkt i det förflutna. Likadant är det med musik, i varje fall för mig. Jag kan minnas var jag hörde många av mina favoritlåtar för första gången. Violent Femmes ”Blister in the sun” hörde jag t.ex. första gången när jag var på en skivaffär på Drottninggatan i Stockholm. Jag kan för mitt liv inte komma på vad affären hette men den låg i källarplanet och en dag så spelade de ”Blister in the sun” när jag gick ner för trappan och musiken gick rakt in i hjärtat på mig. Jag gick fram till disken och frågade vad det var de spelade och sa att jag ville ha den LP:n.

Det som fick mig att börja tänka på musikminnen är spellistorna som jag har på mobilen och som jag lyssnar på när jag slår på sandsäcken. På en av listorna finns ”Tompa Eken” med De lyckliga kompisarna (DLK), den är egentligen för kort att boxas till (drygt två minuter och jag vill ha 3-minuterslåtar) men den har en sån explosiv och positiv energi så på de två minuterna får jag ut lika mycket träning som på en vanlig treminuters rond.

Jag boxades till ”Tompa Eken” i går och då tänkte jag på första gången jag hörde den. Jag och hustrun var på väg hem till Uppsala efter att ha varit på en hästuställning i Linköping, det måste ha varit 1996. Vi hade häst i släpet och hade stannat till i Stavsjö, mellan Norrköping och Nyköping, för att titta till henne. Stavsjö ligger i en lång seg uppförsmota och när vi kämpade på i backen så minns jag att de spelade ”Tompa Eken” på radion. Jag hade aldrig hört talas om De Lyckliga kompisarna tidigare men visste direkt att jag behövde en skiva med dem i min skivsamling. När jag senare det året fick deras självbetitlade skiva ”DLK” i present så satt den som en smäck!

För den som inte vet det heter Tompa Eken egentligen Tommy Ekengren och var under många år drivande inom Stockholms punkscen. Han var även en av krafterna bakom kulturföreningen Ultra i Handen som drev ett aktivitetshus.