Vi blev tvungna att ringa ut Distriktsveterinären för att titta på den lammande tackan igår. Det visade sig att tackan hade kalciumbrist (vilket ibland drabbar äldre tackor innan lamning) och förmodligen inte hade inlett lamningen. Man behandlar kalciumbrist genom att spruta kalciumlösning under huden på tackorna men innan veterinären hade injicerat henne så hann tackan bli riktigt dålig, väldigt svag och det rann slem ur både mun och
näsborrar på henne. Jag var inne på att vi skulle ta bort henne direkt för det kändes helt hopplös när hon bara låg och flämtade men efter att ha fått kalcium så repade hon sig ganska snabbt. Tackan frös dock (vanligt i samband med kalciumbrist) men vi löste det genom att lägga en fäll av ull från klippningen över henne.
Hustrun och jag turades om att tittade till tackan under natten och hon blev bättre, stod på 
benen och var klar i blicken, men hon åt ingenting så på förmiddagen idag kom veterinären tillbaka och gav henne mer kalcium. Tackan blev ännu lite piggare av injektionen men hon kom fortfarande inte igång med att äta ordentligt, hon knaprade lite knäckebröd men knappast något mer. I förhoppningen att lite social stimulans skulle få henne att äta så testade vi att släppa ihop henne med de andra fåren. Ihopsläppningen gick bra, den sjuka tackan var till och med ute en kort stund men hon åt inget.
Tackan har dessutom ändrat form sen i går då hon var mer klotformad och magen satt högt upp, idag har magen sjunkit ner betydligt. Att tackan ”tappat” magen på det sättet kan vara en indikation på att hon trots allt ska börja lamma men jag vet inte säkert. När jag tittade till henne för en stund sen så låg hon 
och stånkade på samma ställe som jag hittade henne i går. Jag vet inte längre vad som är normalt eller inte så för att vara på den säkra sidan så flyttade jag över henne till lamningsboxen igen. Tillbaka till ruta ett.
