I januari 2015 gjorde jag ett inlägg på bloggen under rubriken ”Tillbaka på brottplatsen”, texten handlade 
om att jag var tillbaka på den is där jag föll och bröt vänsterarmen i mars 2014. Igår var jag tillbaka på en annan brottplatsen, gympasalen där jag förra veckan bröt ett revben. Med hjälp av medikamenter var jag så pass smärtfri att jag gav mig på att åka in till mitt boxpass. Först var planen att bara vara instruktör på boxercisen och hoppa över fyspasset som jag brukar gå på innan boxningen men jag kände mig riktigt bra och gav mig på träningspasset också. Jag menar – jag måste ju visa kroppen vem som bestämmer, bara för att den försett mig med klena revben så ska den inte slippa undan lite träning….. 🙂
Jag deltog dock inte fullt ut i fyspasset utan hoppade över de övningar som jag kände blev för 
smärtsamma men trots det så fick jag mig en rejäl genomkörare. När jag kom hem efter träningen och berättade för hustrun att jag kört båda passen så tittade hon länge på mig, hon var nog inte helt nöjd med mitt beslut. Jag är dock väldigt nöjd med att jag tränade för resten av kvällen kunde jag njuta av ett väldigt behagligt endorfinrus (ja, jag är säker på att det var endorfiner och inte de smärtstillande tabletterna som gav mig ruset).
Boxpasset som jag hjälpte till på var också det bästa hittills och det kom sig av att hon som håller i passet 
var försenad så jag fick hoppa in och köra uppvärmningen. Jag hade ungefär samma upplägg som hon gör men jag la till några övningar som vi gjorde när jag höll på med boxning på riktigt. Jag brukar inte gilla att bli överrumplad med saker som jag ska göra men igår gick det bra eftersom jag redan hade tänkt ut hur jag skulle vilja göra en uppvärmning och jag hade tänkt att prata lite med huvudinstruktören om det efter passet. Jag måste erkänna att det var en skön känsla att kommendera uppvärmningen, lite som att vara tillbaka i selen igen. Jag är inte mogen att hålla i ett helt pass men enstaka moment går nog bra.
