Livet blir inte alltid som man tänkt sig. Den 5:e juni 2007 blev jag inlagd på psyk för allra första gången. Det var inte vad jag tänkt mig. Jag var mitt uppe i livet och karriären. Jag hade sambo, gård på landet med djur och skog, ett utmanande chefsjobb, var nybliven pappa och dessutom politiskt aktiv.

Den depression och den ångest som tvingade mig att söka vård då har sen aldrig riktigt släppt greppet om mig. Jag är fortfarande mitt uppe i livet men det är ett liv som ser väldigt annorlunda ut jämfört med det liv som jag levde innan jag blev sjuk. Jag är numera förtidspensionerad och håller mig mestadels hemmavid, så av det aktiva liv jag levde återstår inte mycket. Vi har dock fortfarande djur på gården, eller rättare sagt, vi har återigen djur på gården för det var några år där vi avvecklade alla djur vi hade. Vi var till och med kattlösa ett tag men att bo som vi gör och inte ha djur kändes väldigt tomt och ofullständigt så när jag började må lite bättre skaffade vi djur igen. Ibland känns djuren som en börda, som någonting som stressar och tynger mig men oftast är de en positiv kraft som både aktiverar gläder mig.

En orsak till att jag blev sjuk var att jag alltid ställt höga krav på mig själv och mätt mitt värde i vad jag presterat (både på jobbet och privat). Jag försöker numera att inte fokusera så mycket på ”måsten”, ”borden” eller på vad jag presterar utan i stället på att hitta glädjen i det jag gör. Hittar jag glädje i tillvaron igen så är jag övertygad om att jag förmår ta mig an de ”måsten”, ”borden” och prestationskrav som jag möter.

Den här bloggen är ett sätt för mig att bearbeta min vardag, göra något kreativt och förhoppningsvis bli lite friskare på kuppen.

Välkommen att läsa och lämna kommentarer!

/Johan