De senaste veckorna så har jag tänkt en hel del på Belgrad och våra vänner där. Jag har väldigt bra 
minnen från alla våra tre resor dit men resan 2013 när hustrun och jag gifte oss är givetvis lite extra speciell.
När jag och frun var och handlade igår så blev jag plötsligt påmind om den vita staden (vilket är vad 
Belgrad betyder). Vi var vid hyllorna med utländsk mat och där stod en massa burkar ajvar – en paprikaröra som jag lärde mig tycka mycket om
vid vårt första besök. En bit ifrån burkarna fanns en kyldisk där det låg påsar med ćevapčići (grillade köttfärsbiffar), också balkanmat som jag är mycket förtjust i. De här ćevapčići var visserligen bosniska men jag dock helt övertygad om att de är lika goda som serbiska.
En sak som jag tycker väldigt mycket om när det gäller maten i Serbien (gäller förmodligen hela Balkan) är att man beställer in många rätter som serveras så att alla kan ta från faten. Var och en sitter inte med en egen rätt utan alla delar på den mat som ställts fram. Jag tycker det skapar en trevlig atmosfär som stärker gemenskapen i att bryta bröd tillsammans.
Igår köpte ett par nya löparskor på nätet. Jag har börjat komma igång med löpningen nu och känner 
att jag verkligen vill försöka hänga i med den. Mina nuvarande springskor har inte mycket stötdämpning kvar i dem så jag bestämde mig för att köpa nya för att försöka undvika belastningsskador och muskelbristningar. Skorna är ett par Asics Kayano, det vill säga deras mest stabila modell. Tidigare sprang jag i Asics 2000 som är en nättare och smidigare modell men jag är så tung nu att jag behöver all stötdämpning jag kan få.
Dagens äventyr bestod i att åka till Getinge återvinningscentral med ett hästsläp fullt med 
bråte. Det äventyrliga bestod inte i att lämna skräpet utan att byta däck på släpet under färden till Getinge. 
Halvvägs till återvinningen fick vi en praktpunka.
