Igår tog sommarlovet slut och ungarna började skolan igen. De verkade dock inte särskilt nedstämda 
när de trampade i väg mot ett nytt läsår. De har skolbuss men så länge vädret är hyfsat bra kommer de nog att cykla till och från skolan. Nytt för i år är att 10-åringen får cykla själv, förra året var han tvungen att ha sällskap när han cyklade till och från skolan. Hustrun och jag har cyklat lite med honom i sommar och han verkar lugn och sansad i trafiken så vi låter honom cykla på egen hand. Eftersom båda killarna börjar skoldagen samtidigt så är det huvudsakligen på vägen hem som han kommer cykla själv.
Jag tycker det är skönt att skolan börjat igen så att jag kan komma in i mina vanliga rutiner. Jag är dock lite orolig att min ständiga trötthet ska göra det svårt för mig att komma upp i tid på morgnarna, d.v.s. samtidigt med ungarna. Visserligen kan hustrun oftast väcka dem och se till att de kommer iväg men ibland måste hon åka hemifrån tidigt. Om ett par veckor så kommer hon dessutom vara bortrest en hel del, först en jobbresa till USA och sen en konferens. Vi får väl tro att det löser sig på nåt sätt.
I går eftermiddag åkte jag och 10-åringen in till klättringsklubben i Halmstad. Han har stått på deras väntelista sen i mars förra året och nu har de äntligen fått plats för honom. Gårdagens träning föll väl
ut för honom, även om han inte riktigt gillade att klättra med rep. Friklättring är mer hans grej. Besöket på klätterklubben föll inte lika väl ut för mig eftersom ledarna där sa att de behöver föräldrar som hjälper till under träningarna och jag lovade ställa upp. Det de behöver hjälp med är folk som håller rep och säkrar när barnen klättrar med rep men för att få göra det så måste man ta nåt som heter ”Grönt kort” och är en sex timmars introduktion till klättring (inklusive att klättra lite själv). Jag är för höjdrädd och för tung i gumpen för att klättra men jag får väl bita ihop och tänka på att jag gör det för en god sak. Det kommer ju inte heller innebära någon kontinuerlig klättring för mig utan jag gör det under kursen och sen är det bara säkring med rep som jag ska ägna mig åt.
De senaste kvällarna har jag varit väldigt trött redan vid 19-tiden, inte trött som i sömning utan mer utmattad och orkeslös. Jag har egentligen inte haft ork att göra nåt alls men jag har ändå tvingat mig ut med pipan och det har piggat upp mig och rensat hjärnan. Flera kvällar har det regnat men jag har suttit tätt intill husväggen och haft en regnrock utbredd över benen så det har inte gått nån nöd på mig. Jag har suttit där kontemplerat samtidigt som jag tittat på kvigorna som betar på andra sidan vägen.
Hönshuset är äntligen städat! Det tog lite tid men nu är det gjort. Själva städningen i sig tog väl egentligen inte så lång tid, det var mer att ta mig samman och gå ut för att göra det som var den
krävande biten. Apropå hönsen så gjorde jag omelett till lunch idag och skillnaden mellan hemmaägg och köpeägg var tydlig.
