Det utdragna valet i USA tär på mig. Jag är onödigt engagerad i det och ovissheten, kombinerad med Trumps utspel, 
stressar mig. Det skapar en massa oro som tydligt märks i mitt mående, och i min konsumtion av lugnande. Jag har dock blivit bättre på att låta bli att kolla nyheterna så ofta eftersom det var så uppenbart att jag fick panikattacker efter varje besök hos CNN och Fox.
Jag vet inte hur bra koll ni har på teve-serien ”Vita huset” men i slutet på den sista säsongen så 
utspelas ett väldigt tajt presidentval där utfallet i den sist räknade staten, Nevada, fäller avgörandet. Just nu överträffar verkligheten dikten men jag hoppas att verkligheten slutar som i serien, med en vinst för den Demokratiske kandidaten.
Allt är dock inte oro och valångest här. I går roade jag mig med att fixa till en ny förstabild till bloggen, d.v.s. den som är på bloggens huvudsida. Jag visste att jag ville ha ett par äppelknyckarbyxor och min gula tweedkavaj (och mina nyinköpta gula strumpor) men jag var osäker på vilken av mina västar som passade bäst. Jag gick igenom västarna och gallrade ut tre kandidater och sen började jag fotografera. Jag tog ett antal bilder med varje utstyrsel i förhoppningen att nån skulle bli bra (svårt med fokus när jag ska vara både bakom och framför kameran). För att komplicera saker och ting så varierade jag också bilderna genom att ibland hålla i en herdestav. Lite av resultatet syns nedan, fotona är klickbara.
Om man tittar noga på bilderna så ser det ut som att ena benet är väldigt svullet. Det är det inte men 
jag tog fotona efter en promenad med Betty och hade på mig det skydd för min vänstra vad som jag har under promenader och löpturer. Jag skulle springa efter fotograferingen så jag iddes inte ta av mig skyddet och drog bara på strumpan. Nu stör ”svullnaden” mig men jag misstänker att jag är den enda som lägger märke till det så det får vara.
Nåt annat som nog inte så många lägger märke till är klockkedjan i västen. I slutet på kedjan sitter ett fickur som jag fick av min farfar. Han ska i sin tur ha fått det av en kusin, morbror eller nån. Jag har inte klockan särskilt ofta men jag tycker mycket om den.
Till sist en ros och så en kråka som jag fångade i flykten.
