Bootsträsket
Jag håller på att gå ner mig i bootsträsket riktigt rejält. I dag hade jag mina rödbruna cowboyboots
och de känns så rätt. Med risk för att låta fånig så är det som att jag hittar hem när jag drar på mig dem. Jag vet dock inte riktigt vad det är i stövlarna som jag förälskat mig i.
För mig har det med bootsen varit lite som när jag hörde ”London Calling”, ”Sally MacLennane”
eller ”Buffalo soldier” första gången – det bara klickade och jag var fast.
På praktiken idag så hade jag lite tid över och surfade runt och letade efter hemsidor eller bloggar med fokus på cowboyboots. Det finns massor men de allra flesta har bloggandet som en sidoaktivitet och det de egentligen vill är att sälja stövlar. Jag letar efter nåt som är informativt och enkelt, nåt där jag kan lära mig lite mer om boots men som är lite mer levande än Wikipedia. Jag söker nog egentligen nån som lagt upp en blogg med samma anslag som den här men om boots, inte herrkläder. Finns det ingen ångestdrabbad person därute som försöker lindra sina plågor genom att blogga om boots? Nån som jag skulle våga skicka en fråga eller en kommentar till utan att behöva känna mig som en idiot.
På praktiken fick jag också frågan om hur jag mådde. Jag svarade ”ok” och hon som ställde frågan bad mig utveckla det. Det är sällan någon som ber en göra det, de flesta nöjer sig med ok, som ju egentligen kan betyda vad som helst. I mitt fall betyder ok frånvaro av ångest och förtvivlan och det är bra, mer kan, och vill, jag inte begära just nu.
På tisdag nästa vecka så ska jag till Göteborg på en workshop ordnad av Europeiska Socialfonden (ESF). Temat för dagen är ”Förändra attityderna på den västsvenska arbetsmarknaden” och att jag är inbjuden beror på min medverkan (typ fem minuter) i ett seminarium arrangerat av ESF för ett år sen. Jag ser fram emot workshopen men jag har också börjat oroa mig lite inför den. Vi har inte fått nån information om upplägg och liknande och det ger min oro spelutrymme.
För att stilla oron lite så mejlade jag ESF och frågade om arrangemanget. Nu vet jag hur många deltagare det blir (28 stycken, för många för att lugna mina nerver) men inget om vad som kommer att hända på tisdag. Det jag känner rädsla inför är dels osäkerheten i sig men också att jag ska tvingas in i situationer där jag måste delta utan att kunna känna trygghet. Muntliga presentationer av grupparbeten är ett klassiskt exempel på en sån situation, det är också en situation som jag tror att inte bara jag har problem med.
När jag ändå är i Göteborg så tänkte jag gå till Ragtime med lite nya, begagnade, kläder. Jag har köpt på mig några skjortor och dessutom så har jag vuxit ur ett par. Skjortorna som blivit för små är rätt smalt 
skurna men det är inte över magen som de blivit för trånga utan över ryggen. Jag har slagit rätt mycket på säcken det senaste året och efter nyår har jag dessutom kört en del fys med hantlar. Det verkar ha gett resultat eftersom skjortorna nu stramar över ryggen (de var visserligen lite tajta redan innan). Jag är ingen expert på anatomi men det känns som om de berörda musklerna är Teres (major och minor) och Latissimus dorsi. Det var inte dem som jag försökte träna men det blir inte alltid som jag tänkt mig….
I går eftermiddag befarade jag att det skulle bli översvämningar i Getinge igen. Regnet öste ner och det började bli riktigt blött på åkrarna häromkring. Jag visste dessutom att det redan var mycket vatten i Suseån. Det slutade dock regna under kvällen så det verkar inte ha blivit några översvämningar. Suseån är dock bräddfylld nu så det får inte regna mer.
