Det trodde jag inte
Igår utmanade jag infektionen jag har i kroppen, jag tror i varje fall att det är en infektion som gör mig så 
trött. Jag lyckades mobilisera energi och hålla igång nästan hela gårdagen, på förmiddagen så sotade jag pannan och på eftermiddagen tränade jag. Att träna med 
infektion i kroppen är kanske inte vad doktorn rekommenderar men läkare är ju inte glada i piprökning heller så jag gjorde det på mitt sätt och cyklade några backintervaller innan jag slog lite på säcken. Efter träningen började jag känna mig sämre, mer ont i halsen, mer bomull i huvudet och dessutom lite febrig men efter att ha sovit bra i natt så känner jag mig bättre. Inte bra men bättre än innan träningen i går.
De verkar ha löst Palmemordet, i varje fall tyder ju mycket på det. Polisens presskonferens i morgon kommer säkert att vara välbevakad av media. Tegnell får spela andrafiolen för en dag men det är jag 
säker på att han inte har något emot. Jag trodde verkligen inte att man skulle lyckas lösa mordet på Olof Palme. Jag trodde att polisutredningen inledningsvis hamnade allt för snett för att nånsin komma upp på banan igen.
Jag minns fortfarande hur jag fick veta att Palme blivit mördad – mamma väckte mig på morgonen och sa ”de har skjutit Palme” och jag trodde henne inte först. Jag var inget stort fan av Olof Palme (är det än mindre nu, ju mer jag läser om honom desto mindre uppskattar jag hans gärning) men mordet var en stor chock och det kändes väldigt overkligt. Jag bodde i Södertälje då så jag tog pendeltåget till Stockholm och gick och tittade på mordplatsen (vill minnas att man kom väldigt nära den) innan jag ställde mig i kön för att skriva i kondoleansboken på Rosenbad.
Till sist en geting, en humla och lite blommor, bl.a. en trebladig syrenblomma.
