Att älta saker är en jävligt meningslös sysselsättning men jag gör det hela tiden. Jag vet att det bara får mig att må dåligt men jag kan inte stoppa tankeslingan som snurrar i huvudet. Varv efter varv och jag mår sämre hela tiden. Efter ett tag tappar saker och ting proportionerna. Det jag ältar blir så oerhört viktigaste att det förlamar mig. Jag vet inte hur jag ska få det att sluta. Jag vill bedöva mig med psykofarmaka, få bort alla vassa och skarpa tankar så att allt blir mjukt som bomull. Jag inser att det inte löser nåt, jag måste hitta bättre sätt att hantera ältandet.
Bortsett från att älta saker så har jag sysselsatt mig med att äta smörrebröd och fynda på Kupan. Det blev en hatt och en väst.
Hatten är en sån där smalbrättad ”hipsterhatt” som jag egentligen inte gillar men när jag provade den så kändes den bara väldigt rätt. Jag kände mig väldigt bekväm i den.
Angående selfien – Jag vet att skägget ser för bedrövligt ut. Jag behåller det (och låter det växa) enbart i terapeutiskt syfte. Jag märker att jag tycker det är väldigt lugnande att sitta och dra fingrarna genom skägget. Allt som lindrar oro och ångest och inte innebär en massa kemikalier eller att jag skadar mig tycker jag är bra.
