“I´m 80 percent right now”
Jag ser mycket skräp på YouTube, just nu är det mycket polis-”dokumentärer” som 
COPS och PD Live. Fast ibland dyker det upp gulkdkorn även där, till exempel videon nedan som visar hur man kan hantera en allvarlig situation med optimism.
Jag kan behöva den sortens optimism nu för det känns som att jag ramlat ner i ett djupt hål och inte kan ta mig upp. Jag har massvis med skuldkänslor och negativa tankar om mig själv. Det mesta kretsar kring min trötthet och det faktum att jag har så lite energi att ta tag i saker. Det finns så mycket att göra, både husunderhåll och enklare vardagssysslor, men jag kan inte hitta kraften att ta tag i dem. Lusten att umgås med familjen, att göra saker med dem påverkas också. Varje gång jag inte orkar med nåt så känns det som ett misslyckande.och tillvaron blir därför som en lång rad av misslyckanden. Att ständigt misslyckas göder mina dömande tankar och mina dömande tankar suger musten ur mig……
Även de saker som jag faktiskt orkar genererar stundtals dömande tankar. Jag har samlat ihop mig och jobbat lite med pipsnideri men det slutar ofta med att jag börjar fundera på varför jag lyckas dra i gång onyttiga projekt men inte klarar av att ta tag i det som behöver göras i hemmet. Mitt logiska svar till mig själv är att allt som gör mig lite gladare är värt att göras men det är ett svar som klingar ihåligt inför mitt känslomässiga jag.
Att ungarna har sommarlov hjälper inte heller till. Det är inte så att de stör mig så 
att jag inte kan vila utan det handlar mer om att jag får skuldkänslor och dåligt samvete om jag ligger timmavis på soffan när de är hemma. Jag tror egentligen inte att de dömer mig för det utan det är mina egna tankar som rör till det.
