Igår hade jag femårsjubileum som piprökare
– det som började med ett oväntat fynd av två pipor hos Myrorna 
(jag köpte dem för att ha som ”rekvisita” här hemma) har utvecklats till något viktigt i mitt liv. När jag började med piprökning så var det raka pipor som gällde och jag ville ha tobak som var smaksatt, helst med lite vanilj (första tobaken var Peterson´s Connoisseur´s choice) men nu är det böjda pipor, som jag snidat själv, och ren tobak med en betydligt fränare smak som jag vill ha. Sen sommaren kom till gården så har jag dock lagt undan den kraftigaste tobaken och övergått till lite somrigare sorter. 
De sorterna är huvudsakligen olika blandningar med Kentucky (en fyllig, lite sötsur och samtidigt “grillig” smak) och perique (smakar lite torkad frukt, typ katrinplommon) 
– exempelvis Amphora Kentucky och Reiner Long golden flake.
Sen jag började röka pipa så har jag lagt upp otaliga pipselfies här på bloggen men jag tror att det allra första fotot (från 10:e juni 2016) är det bästa (det är det första nedan, följt av några senare pipbilder i ingen särskild ordning).
Sommarvädret och det faktum att jag springer i linne sätter alltmer spår på min kropp, igår var jag 
lite av en ”redneck” när jag kom hem från träningen. Solen tar bra när man svettas. På grund av solen så har jag tillfälligt övergett mina runda träningsglasögon 
eftersom jag efter lagningarna inte kan ha solglasögon på dem. Jag behöver solglasögon i starkt solljus eftersom medicinerna jag tar gör att pupillerna är lite förstorade och släpper in för mycket ljus. Den tycker jag dessutom att solglasögonen hjälper mig springa mer avslappnat och fokuserat. Det är som Docent död sjunger i ”Solglasögon”
”Bakom mina solglasögon
Kan jag va’ mig själv”
Igår så var det skolavslutning för killarna och för ovanlighetens skull hade inte syrenen blommat över till sommarlovets början. Jag minns syrenblomster från mina skolavslutningar men här nere i Halland så brukar den blomma innan skolorna slutat. Årets kalla vår har dock gjort att all växtlighet är lite senare än vanligt. Nästa år går äldste sonen ut nian – vart tar åren vägen?
