Julen är inte över än men julafton är i varje fall avklarad. Den kommer inte gå till hävderna som en av mina allra bästa (även om jag i år utvecklat min traditionella skinkmacka genom att lägga till surkål på den).
Och det med all rätt, jag var inte i jättebra form i går. Jag var inte involverad i förberedelserna inför julfirandet (varken på dopparedan eller innan) men det händer alldeles för mycket på julafton för att jag ska lyckas få ro i sinnet. Förmiddagen gick ganska bra men strax innan
Kalle Anka så började jag tycka att det var riktigt jobbigt. Jag kämpade emot ett tag men tog sen Theralen och Oxascand. De hade avsedd verkan men jag blev (som vanligt) rätt så seg.
Vi satte oss till bords strax efter att Kalle var slut och så snart vi ätit färdigt
började ungarna fråga efter tomten. I år hade vi inte lyckats engagera nån tomte. Min fru hade därför ordnat med en skattjakt som byggde på att tomten inte hann komma in och dela ut klapparna. Han lämnade i stället en lapp med ledtrådar till var klapparna fanns på ytterdörren. Den första lappen ledde barnen ut i stallet och där väntade en ny lapp och så vidare. De tolkade lapparna rätt och hittade snabbt säcken med julklappar som stod i pannrummet.
Inledningsvis blev julklappsutdelningen lite kaotisk eftersom sönerna skulle hålla i den (båda två, samtidigt) men efter en liten stund samarbetade de riktigt bra (assisterade av Stout).
Överlag var ungarna väldigt nöjda med sina julklappar, även om äldsta sonen inte fick den drakfigur han hade önskat sig och femåringen fick en klapp där givaren missförstått hans önskan (han sparade det paketet till sist eftersom det var det mest spännande……). Själv är jag väldigt nöjd med mina klappar, choklad, en ny mobil
(med bättre kamera men tack och lov utan pekskärm) och första säsongen av ”Girls” (inköpt av mig själv i allmänbildningssyfte).
Så här dagen efter känns det skönt att det ”värsta” är överstökat. Jag ser (med lite skuldkänslor) fram emot att komma tillbaka till Avdelning 19 för lite nedvarvning innan det är dags för hemgång för gott. Innan jag åker in till sjukhuset så ska försöka komma ut och springa. Den här veckan har löpningen känts lite bättre än vanligt. Jag har varit seg och stel i början av rundorna men under den sista tredjedelen har jag orkat trycka på riktigt bra. De gånger som jag har slagit på säcken efter löpningen så har jag dessutom haft bra tryck och frekvens i slagen. Den räliga hösten verkar ha resulterat i en formtopp.
