I måndagens blogginlägg befarade jag att den här veckan skulle bli sträng för mig och tyvärr har jag fått rätt. Visst, jag hänger inte på gärdsgården ännu och allt praktiskt hemmavid, barnhämtning, matlagning och hästskötsel har gått bra men jag är väldigt stressad och spänd. Jag har också rätt kraftiga ångestattacker och tyvärr är det så att jag inte har nån vidare 
medicinsk (d.v.s. kemikalisk) hjälp att ta till mot ångesten. Mina ”vid-behovs”-mediciner mot ångest är i princip verkningslösa och det jag har att tillgå är andningsövningar och distraktion. Distraktion kan vara att försöka göra nåt fysiskt, ta en iskall dusch men det kan också vara att skära mig. Tyvärr fungerar skälvskadebeteende väldigt bra mot ångest. De senaste dagarna har tanken på ett rakblad 
ibland flugit genom huvudet på mig men jag har valt bort det som ångestdämpare till förmån för ett annat självskadebeteende – piprökning. Jag vet egentligen inte vilket som är värst eftersom tobaksrökning, inklusive piprökning, är en cancerogen aktivitet. På sätt och vis är kanske pipan ett värre verktyg att ta till vid ångest än rakbladet som ”bara” resulterar i sår och ärr. Pipan är dock mer socialt accepterat och vad viktigare är så ger den mig inte samma skuldkänslor efteråt som en skärning gör. Att skära sig är lite som att kissa på sig för att hålla värmen.
Nog om min ångest.
Just nu är det verkligen kastanjernas tid här i Underlund. Våra kastanjeträd dignar av kastanjer som 
vid minsta vindpust dråsar i backen. Jag har börjat kratta undan dem men det känns lite som ett Sisyfos-arbete. Om jag ägnar 30 minuter åt att kratta och sen går in och fikar så är gårdsplanen full med kastanjer igen när jag druckit mitt kaffe. Jag försöker dock få bort kastanjerna så fort som möjligt, innan de blir krossade av bildäck och det blir en kastanjegegga på gårdsplanen.
Även äpplena faller till marken i stora mängder. Fram till idag så har vi bara krattat undan och slängt
dem men i förmiddags så plockade jag ihop en låda med äpplen som jag tänkte att vi ska musta. Jag stänkte försöka åka och lämna dem på fredag och till dess hoppas jag att jag fått ihop ett par lådor till.
När texten ovan skrevs i eftermiddags så var den tänkt att bli dagens blogginlägg. Jag hann dock inte lägga ut det på direkten utan tänkte göra det efter kvällsmaten. Föga anade jag då att jag skulle
tillbringa kvällen på sjukhuset i Halmstad med en 8-åring som ramlat och slagit sig när han balanserade på ett cykelställ. Han fick höger handled och vänster fot röntgade men det var inga skelettskador så han behövde inte gipsas. Hemkommen igen så fick han en glass och en Alvedon och sen kröp han till kojs.
