Öm i vaden
Gårdagen bjöd på ett härligt vinterväder och jag och hustrun utnyttjade det till att promenera med 
Betty och köra en sväng med Tora. Betty var verkligen taggad att promenera med oss för när vi släppte ut henne så fick hon ”spel” och sprang runt, runt på
gårdsplanen. Som synes av fotot till vänster så blev det också mer än bara körning med Tora, hustrun red även en kort sväng. Både ridturen och körningen gick bra och vi börjar känna oss trygga med Tora nu så idag sprang jag inte jämte när vi körde utan jag åkte med. Det var passande att jag uppgraderats till åkande passagerare för jag är lite öm i vänster vad. Jag kände av det redan igår men inte när jag promenerade eller sprang med Tora utan bara när jag tog det lugnt här hemma. När jag klämmer på vaden så finns där en öm punkt inne i muskeln och jag tror 
att det är en muskel som fastnat i spänn eller en liten blödning. Jag har behandlat med kyla, TENS och Voltaren så förhoppningsvis ger det med sig. Ömheten känns inte när jag springer så idag lufsade 8,5 kilometer. Träningsschemat sa snabbdistans med det tror jag hade varit att utmana vaden och ödet så jag tog det lugnt istället.
Det är lite skumt att jag känner av vaden när jag lullar omkring här hemma men att den är smärtfri när jag springer. Det var dock på samma sätt en sväng i september och då sprang jag på och ömheten försvann. Förhoppningsvis blir det på samma sätt nu, ett löpstopp skulle innebära ett stort mentalt bakslag för mig. Mitt huvud mår verkligen bra av mitt återupptagna löpande.
Idag har vi definitivt avslutat julen – vi klippte ner och eldade upp granen.
Till sist två hästbilder, en på vardera kusen.
