Smoking från 1935
När punken blev stor på 70-talet var jag för liten för att förstå mig på den, minns att jag såg inslag om den på teve men jag begrep inte vad poäng var. Tio år senare såg jag själv delvis ut som en 
punkare med min tuppkam men det var främst ett estetiskt ställningstagande. Vad det gäller punkens politik och värderingar var jag nog rätt ovetande.
För den som inte vet så beskriver Wikipedia punkkulturens kärna som
”characterised by anti-establishment views, the promotion of individual freedom, and the DIY ethics”.
Jag folk i min bekantskapskrets känner nog igen mig i den beskrivningen, i varje fall gör jag det. Jag vill därför hävda att dagens Johan, klädd i tweed och manchester, är betydligt mer punk än den 16-åriga John som såg ut som en punkare. Just ”gör det själv”-spekten /diy är viktig för mig. Det är därför sömnad och piptillverkningen är så viktig för mig.
Mitt senaste sömnadsprojekt var att förvandla ett par tajta och korta manchesterbyxor från Oscar Jacobson (köpta på Erikshjälpen) till ett par manchesterbyxor som inte är moderna men bekväma att ha på sig. De senaste dagarna har jag delvis ägnat åt att sy kilar i byxben och länga sagda byxben. Resultatet? Ni avgör vad ni tycker, personligen tyckte jag att det blev skitbra!
Igår var jag på Röda Korset och gick igenom herrkläder igen och då hittade jag nåt väldigt spännande. Jag hade blivit ombedd att prissätta några smokingjackor 
(som om jag vet nåt om smokingar) och när jag gick igenom dem så märkte jag att den ena jackan var av riktigt bra kvalitet men också att den helt saknade 
märkning. Bra kvalitet som jag inte kan attribuera till ett märke stör mig så jag gick igenom jackan noggrant igen och i den ena innerfickan hittade jag en etikett från skräddaren som sytt jackan. Etiketten var daterad – 8/2 1935!! En riktigt gammal smokingjacka alltså, jag har aldrig hittat ett så gammalt plagg tidigare. Rocken jag köpte på Röda Korset för nån månad sen är näst äldst och den var från 50-talet.
Det var väldigt dimmigt i morse men jag lyckades ändå se några lärkor, och givetvis höra dem. Senare under dagen klarnade det upp, nästan överallt.
