Snöar det?
Ibland undrar jag hur sluga och beräknande ungarna är gentemot mig, d.v.s. hur lätt de har att förutsäga mina svar och reaktioner. Det som väckte tanken den här gången var två frågor de ställde, en om luftgevärsskjutning och en om glass. 
Jag hade precis satt mig till ro under äppelträden och tänt pipan när 11-åringen kom ut och frågade om vi inte kunde skjuta luftgevär. Jag hade inte suttit där många minuter och hade minst en timmes rökning framför mig så någon luftgevärsskjutning var verkligen inte aktuell. Jag är rätt säker på att sonen var medveten om det, så mycket har de sett mig röka att de vet att det inte är gjort i en handvändning. Mitt svar blev alltså ett bestämt nej. Blixtsnabbt kom då nästa fråga – ”kan vi få glass?”. Till saken hör att det var riktigt glassväder men också att jag när jag gick ut sa till mig själv att om de frågar så får de 
inte ta nån glass eftersom de köpte varsin när de cyklade till Getinge under förmiddagen (studiedag). När frågan väl var ställd så kunde jag dock inte säga nej. Jag hade ju precis nekat skyttet och kände ett stygn av dåligt samvete för det (min piptid var viktigare än tid med barnen). Ungarna fick ta sin glass och jag satt där och funderade på hur planerat det hela egentligen var från deras sida. Det kändes som att mina båda svar förmodligen var ganska förutsägbara men att fråga om glass kanske är som en ryggmärgsreflex för ungarna när vi har riktigt sommarväder.
Jag grubblade inte så länge på ungarnas eventuella baktankar med sitt frågande utan fokuserade på mig själv och pipan. Jag tappade dock koncentrationen ett par gånger, den första var när en glada gled in över fårhuset
och den andra när vinden och äppelblommorna fick det att se ut som att det snöade. Det kändes faktiskt lite magiskt att sitta där i värmen och se blombladen falla runt omkring mig.
Jag är äntligen klar med veden för i år, allt (utom en riktigt vresig bit kastanj) är kapad, kluven och
lavad och det är väldigt skönt att ha det gjort. De sista veckorna har vedhuggningen gått väldigt trögt, jag har bara haft ork (psykiskt) att hugga 30 minuter i stöten sen har passivitet och orkeslöshet överväldigat mig. Jag har dock förmått mig att köra två halvtimmespass om dagen och på så sätt lyckats beta av veden. Nu behövs det bara en varm och lagom blåsig sommar för att vi ska kunna hålla värmen även nästa vinter.
