Redan i söndagskväll hade jag panik över gårdagens aktivitet, köra lammen till Öströö för slakt. Det 
kan låta relativt okomplicerat men det innefattar många stressmoment – köra fram hästtransporten till fårhuset, sära tacklammen från resten av flocken, lasta tacklammen, lasta bagglammen (som var instängda i en box i stallet), avlastning på Öströö. Nåt som komplicerade saker och ting var att de flesta, och bökigaste, momenten var jag tvungen att göra på egen hand eftersom hustrun jobbade och bara skulle komma hem för själva lastningen och körningen till Öströö.
Jag började med att köra fram släpet och det gick bra trots att jag var tvungen att göra två 
trevägskorsnings-vändningar för att få det på plats. När jag fått bil och släp där jag ville ha dem och riggat inför lastningen så gick jag in i fårhuset för att skilja av tacklammen till en egen box. Jag fick över de två första
väldigt enkelt, helt utan att behöva gå in bland fåren, men sen blev jag tvungen att gå in i fårens stora box och lyfta ut de resterande fyra lammen. Som jag tidigare nämnt 
på bloggen så är det förenat med en viss risk eftersom O´Malley har börjat stångas. När jag klev in i boxen så gjorda han några utfall mot mig men de var inte så allvarligt menade – jag satte en rak höger på nosen på honom och då backade han undan. Så höll vi på medan jag plockade ut lamm tre och fyra men sen ilsknade O´Malley till på riktigt och satsade verkligen i sina attacker på mig – när 90 kilo bagge flyger in i en är det svårt att hålla sig på benen. Han satte sina attacker mot mina lår och det gjorde riktigt ont när han fick en bra träff, vilket han fick så fort jag började fokusera på att fånga ett av de två kvarvarande lammen. Jag fick tag på lamm nummer fem men inte innan baggen fällt mig en gång. Det är faktiskt läskigt att ligga på golvet och ha en bagge en bit bort som gör sig beredd att smälla på dig en gång till.
Det sjätte lammet fick jag inte tag på inne i boxen. Jag hade grepp om hennes päls med ena handen när O´Malley fick omkull mig igen och då kände jag att mina fångstförsök började bli farliga så jag tog mig ut ur boxen. Jag lät fåren lugna sig lite och en stund senare lyckades jag med hjälp av en hink pellets locka fram alla fåren mot mig så pass att jag kunde sträcka mig in i boxen och hugga det sista tacklammet och sen dra henne fram till grinden och baxa in det hos de andra lammen.
Med alla lamm frånskilda så kunde jag konstatera att jag var rätt mörbultad men inget verkade 
vara brutet. Det enda synliga spåret av dusten med O´Malley var ett skrapsår på vänster armbåge, det mest smärtsamma var lårkakorna jag fått på båda benen. Låren är fortfarande rejält ömma idag och jag misstänker att jag får dras med den smärtan några dagar till.
Resten av lammbestyren gick dock smidigt. Hustrun kom hem från jobbet och vi lastade först tacklammen och körde sen fram bil och släp och lastade på bagglammet för att sen fara vidare mot Öströö och en avlastning som gick bra. 
På torsdag eftermiddag så ska jag hämta upp köttlådorna. Vi har inte riktigt sålt så mycket kött som jag hoppats på, fyra av åtta lamm sålda, så vi kommer ha frysen full av lammkött.
Med facit i hand var paniken jag kände i söndags obefogad. Det mesta gick ju bra, även om jag fick lite stryk på vägen…
