Vingen i kläm? Jajamänsan!

Jag försökte skriva det här inlägget igår men jag fick bara till början eftersom jag mådde så dåligt – både fysiskt och psykiskt. Det fysiska kom sig av att jag hade ångest och var väldigt orolig. Varför var jag det? Bra fråga men tyvärr har jag inget svar. Det är värsta sortens ångest – den som bara kommer utan att jag vet vad som utlöste den. Det hände inget särskilt igår, vi pysslade lite med hästar (Tora och Zantos) men utöver det hände inget speciellt. Jag vet att jag var stressad över att jag inte får tummen ur och gör mer här hemma men det är jag ofta, särskilt nu under semestern när jag ser hur hustrun ligger i.

Jag försökte klä och bada bort ångesten men det fungerade inte så trött av timmar med dåligt mående la jag mig tidigt men benryckningarna sabbade sovandet för mig. Utan dem hade jag somnat vid 20.30 men nu blev det en kamp och jag somnade inte förrän ett par timmar senare. Det är fruktansvärt jobbigt att vara supertrött men inte kunna somna. Det är farligt också för jag blir så förtvivlad och desperat och jag har taskig impulskontroll så risken är stor att jag gör nåt dumt i självskadekategorin är stor.

Nu till gårdagens text.

Jag säger som Lasse Winnerbäck “Jag fattar ingenting”.

Det vi inte begriper handlar dock om olika saker, min handlar om löppasset jag genomförde i förrgår – trots att jag sprungit mycket lite de senaste månaderna (samt gått upp i vikt) så gick passet bra och jag låg på samma tider i våras (då jag vägde 4-5 kilo mindre). Tidigare har jag alltid kunnat se en tydlig korrelation mellan min vikt och mina kilometertider – går jag upp i vikt så går kilometertiderna det också. Det som skiljer nu mot tidigare är att viktökningen till stor del består av muskler nu (från skogsarbete/vedhuggning).

 

Efter löpningen satte jag mig på träningscykeln för att trampa stelheten ur benen men jag hade bara cyklat några minuter när telefonen ringde. Det var de som har djur på bete på våra marker och de undrade om jag kunde fota lite åt dem. De skulle ha en tillställning där de visade upp några av sina djur och ville ha dem fotade.

Det handlade alltså inte om att dokumentera den sociala biten, d.v.s. lantbrukarna som var på plats utan det handlade om att fota djuren (bilderna ska sen användas i reklamsyfte för deras seminföretag). Det hela gick bra men jag var helt slutkörd efteråt, helt slut.

 

Fotograferingen kommer nog tvinga mig att omvärdera en av mina fördomar, den om att lantbrukare backar in sina bilar när de parkerar. Igår var det bara jag som backade in.

 

Som jag nämnde ovan så försökte vi aktivera Tora igår (Zantos hängde på som sällskap). Vi skulle köra en sväng men det gick inte så bra för Tora trilskades rejält när vi skulle iväg och jag blev skrämd så när allt lugnat ner sig så körde vi bara en kort sväng (så att Tora inte ska lära sig att om hon är dum så blir det ingen körning).

 

Jag fotade en del igår, vanligtvis en bra distraktion mot oro och ångest. Vi hade en dimmig morgon.Humlan nedan fastnade med vingen i blomman men kom loss till slut.