Zoom med Rise
När jag vaknade i går så var det vinter ute, ett vackert snötäcke hade uppenbarat sig medan jag sov. När jag vaknade i morse så var sagda snötäcke borta, det överlevde inte regnet och blåsten som ersatte snöfallet. Väderfenomenet kallas ”Halländsk vinter”!
Idag börjar återgång till vardagslivet efter julens stök. Hustrun är tillbaka på jobbet, äldsta sonen börjar skolan igen i morgon (han jobbar dock extra idag med att plocka ägg) och femtonåringen börjar på torsdag. När huset är tomt på dagarna, sånär som på mig, Sigge och katten, så kommer tillvaron förhoppningsvis återgå till det normala. Ledigheten har varit bra för tre fjärdedelar av den här familjen men för mig har den tyvärr lett till ökad stress och en förhöjd medicinkonsumtion.
Förhoppningsvis kommer det stora lugnet att infinna sig för mig nästa vecka. Innan dess har jag dock ett par saker att ta mig igenom. Det är dels besöket på Prada i Köpenhamn på fredag och på torsdag så ska jag vara med på mitt alldeles första egna zoom-möte 
som en deltagare i en fokusgrupp i projektet ”Stitching Sustainability” hos Rise. Vet ni inte vad Rise är så kan jag förtälja att det är ett statligt forskningsinstitut som samverkar med akademi, näringsliv och samhälle i det svenska innovationssystemet. Vad projektet handlar om har jag inte riktigt fattat.
Stycket ovan var sant när jag skrev det vid 8-tiden i morse men det stämmer inte längre för vid lunchtid ringde de från Prada i Köpenhamn och sa att de inte gör äktehetsbedömningar, i butik eller nån annanstans inom Prada. Enda undantaget är om jag skulle skicka in plagget till Pradas reparationsservice, då skulle äktheten granskas för de får inte ta emot förfalskade Prada-produkter. MEN, och det är ett stort men, skulle det visa sig att kavajen är falsk så åker jag på en kostnad på 300 euro…. Nån som är beredd att gå i borgen för det? I så fall kan jag riva loss en ficka så att vi kan skicka in kavajen för reparation…… 🙂
Det känns lite hopplöst att ha ett plagg som kan vara värt lite pengar, kanske upp till 10 000 kr (för nya Prada-kavajer i ull kan gå för 40 000 kronor), och så kan/vill ingen säga om det är äkta eller falsk. Känns lite som att Prada ger mig fingret.
Det jag har gjort idag är att mejla några olika auktionshus för att höra om de kan/vill kika på kavajen och sedan sälja den om den är äkta. Går inte det så får jag väl försöka lägga ut den på Ebay och sälja den under devisen ”to the best of my knowledge it is real”. Jag tycker verkligen att den ser äkta ut när jag jämför med det jag hittar på nätet.
Utöver att grubbla över kavajen så har jag promenerat med Sigge och studerat översvämningarna som snö, regn och snabb snösmältning orsakat. Jag hittade en fin stenbro utanför Slöinge där vattnet stod högt och där det samlats en massa bråte, bland annat en lossliten brygga.
Avslutningsvis ett foto på en skotjuv, en återfallsförbrytare.
