Avloppspanik III
Idag avslutade entreprenörerna arbetet med vårt avlopp, i varje fall den delen som var planerad och offererad, d.v.s. installation (inklusive rörläggning) av slamavskiljare och markbädd. Redan när projektet drog igång i tisdags så stötte vi ju tyvärr på oväntade problem eftersom grävarna upptäckte att
dräneringsvatten från under huset leds ut i avloppsledningen. Hustrun har tittat närmare på det och har konstaterat att det ligger ett vattenförande rör under källargolvet, ett rör som ansluter till avloppsledningen och därmed slamavskiljare och markbädd. Det är oklart exakt vart vattnet i röret kommer ifrån men helt klart är att det ”trycker på” mot huset och om vi pluggar igen röret så riskerar vi att få in vatten i källaren. Det vi är inne på nu är att lägga ett nytt rör parallellt med avloppet ut ur huset och leda det okända vattnet i det och sen koppla det röret till en befintlig ledning för dag- och dräneringsvatten. Den lösningen inkluderar, utöver själva rörmokeriet, en del bilande av betonggolv och grävande i trädgården men jag tror att det är den långsiktigt bästa lösningen. Jag klarar av att knacka upp betonggolvet men rörläggningen och grävandet i trädgården måste vi ha hjälp med.
Ovissheten om detaljerna och kostnaderna för den extra rördragningen fick mig att återigen gripas av panik. Tredje avloppspaniken på mindre än en vecka.
Nog om avlopp och rör för idag.
I går avslutade vi julen genom att slänga ut julgranen, fast egentligen så slängde vi inte ut den utan vi 
klippte den i bitar som vi eldade upp i kakelugnen. När granen var uppeldad så var det en fin glöd kvar som ungarna grillade marshmallows på. 
Bortsett från julgransdemonteringen och utaskning av vedpannan så gjorde jag inte något särskilt igår, de vanliga rutinerna med hästar, får och hund rullade på men av mina andra planer blev intet. Det jag gjorde räckte dock för att köra slut på mig, inte fysiskt, men väl mentalt. Vid 18.30-tiden var jag helt slut i huvudet och gick och la mig och sov sen till strax innan sju i dag. Det är svårt att tro att jag fortfarande kunde vara trött efter tolv timmars sömn men det var jag när väckarklockan ringde i morse.
Till sist två bilder på Betty från förmiddagens promenad. Hon var väldigt sprallig men tyvärr var ljuset för dåligt för att bilderna skulle bli riktigt skarpa.
